Månadsarkiv: februari 2015

Skap til se

– Sluot in ti skap til edar no å sess nedär!

– Sluta med flamsandet och sätt er ner!

– Härri min tiid ho dem skapa til se i idi programmi!

– Herre min tid, så de åbäkar sig i det där programmet!

I min barndom skulle man absolut inte skap til se, för då fick man skämmas inför sina föräldrar och andra vuxna.  Det var förr som vi använde uttrycket skap til se, nu jär vi ås til, flamsar åpåå eller bjäär ås ååt:  Men skåd no ho dem jä se til/flamsar åpåå!

Annons

Sjymåor elo sjymamm

Läste någonstans att man kan bli styvmoderligt behandlad och kom att tänka på det gamla ordet sjymåor för styvmor.  Kvinnorna förr fick ju ofta många barn som gjorde dem svaga och ibland kunde de dö i baasseng (barnsäng).  De födde hemma och när komplikationer tillstötte blev utgången oviss.

Det hände sig således, att mannen i huset blev änkling med huset fullt av småbarn.  Utvägen för husbonden blev då att ta sig en ny kvinna som blev sjymamm åt barnen i fösta kollan (första barnkullen).  Det utföll inte alltid så väl och sjymåor blev nästan som ett skällsord.  Barnen kallades för sjybåån, vilket inte heller var någon trevlig benämning.

Numera är det väldigt vanligt med familjer med barn från olika äktenskap.  Barnen i samma familj kan ha både sjymåor och sjyfaar.  Nu har inställningen till en sådan situation blivit mera positiv och var och en gör sitt bästa för att det ska fungera.  Benämningarna har bytts ut till bonusmamma, låtsasmamma eller plastmamma och motsvarande för mannen.  Bonusbarn är väl det mest vedertagna ordet för barnen.

 

Skråån åpp

För någon dag sedan hade jag hängt ut lakan på tork för första gången i år.  Brukar tycka om att göra det även vintertid, då den goda doften av frisk luft kommer med ända in i linneskåpet.  Det hade varit minusgrader under natten men jag tog ändå in lakanen i styvnat tillstånd.  Jag drog mig till minnes mormors ord:

– Dem skråånar nåo åpp tå do tagär in dem.

– De torkar nog upp när du tar in dem.

Kommer ihåg att jag som barn var lite osäker på om hon menade att de skulle tina upp eller torka upp, men jag tror att det handlar om torkning.

Spennaran å kniiparan

Bebisar och småbarn kan ibland ha problem med magen.  Tidigare kände man inte till benämningen kolik, utan man sade att bebisarna hade spennaran i magan, som fick dem att skrika nästan oavbrutet.  Magakniiparan var ett annat gångbart ord för åkomman.

Båda orden lever kvar i dialekten och om man äter för mycket av någon olämplig föda kan e vaal spennaran elo kniiparan, som är nog så smärtsamma för både yngre och äldre. Ganska logiska ord för att det spänner eller kniper i magen.  Samtidigt kan e boldär i magan, det kurrar eller bullrar så det hörs i magen.  I standardspråket används magknip, gasbildning och väderspänningar.

Feittisdaain

Idag är det feittisdaain och som sig bör har det ätits faslasbollona i parti och minut.  Bollona är ett förhållandevis sent påfund i traditionerna.  Möjligen började vi äta sådana någon gång på 60-talet. Annars är det inte mycket som påminner om gamla tider po feittisdaain.  Förr i tiden skulle man äta mycket fet mat just den dagen för att klara den efterföljande fastan.

I Vörå har det ändå varit tradition att äta klimpsåppon med korngryn, ärter, morötter, kött och klimpar naturligtvis.  Mamma kokade alltid den soppan po feittisdaain så länge hon levde.

Av gammalt skulle man tjöör langliini också.  Det var många sparkar i ett långt tåg som man rände med nerför någon lämplig backe.  Detta för att få långt lin följande sommar.

I Hellnäs brukar det  också vara faslassjiidasi just po feittisdaain.  Både barn och unga deltar och har roligt.  På vissa ställen bränner man också faslasblasona, men i norra Vörå bränner vi pååskblasona i stället.

Bild på klimpsåppon fron Metjipi i dag.  Hela artikeln här:  http://svenska.yle.fi/artikel/2015/02/17/klimpsoppa-pa-voravis

klimpsoppa

Innan nain veit åoli oåv

I dag hade vi solsken med minusgrader.  Tror bestämt det var årets första takdropp också – e dråppa uor tettjona.

– Innan vi veit åoli oåv haa vi våårin!

– Innan vi vet ordet av är det vår!

Talesättet är väl inte så vanligt i standardspråket, men i dialekten nog så allmänt.

Kommer ihåg när vi var po enjan och det gällde att hålla reda på väderutsikterna.  När vi arbetade  med höijji i nain skåosjäälo var det svårt att se himlen för alla höga träd.  Då fanns ju inga mobiltelefoner eller internet, utan man litade på rapporten i radio och barometern.

– Innan vi visst åoli oåv braka ååskan lööst bakåm backan.

– Innan vi visste ordet av brakade åskvädret lös bakom skogsdungen.

Sjuo stogor foll

Det verkar vara något speciellt med talet sjuo, här kommer mera.

– An praata sjuo stogor foll.

– Han pratade för allt vad han var värd.

I standardspråket används inte talesättet mera, även om Runeberg anges som källa i SAOB:   ”Han . . pratade sju stugor fulla. RUNEBERG”

Någon gång tycker jag mig ha hört sjuo tjyrttjor foll också.

Ti messåmarin ska det plockas sjuo blåmor för att se sin tillkommande i drömmen.  Om något går riktigt illa kan vi tala om sjuo sårgar å åtta bidröövelsar.

Alla känner väl också till hur Jakob tjänade sjuo år för Rakel, liksom sjuo feta år och sjuo magra år från Bibelns berättelser.

Till sist ett nedvärderande uttryck om någon som ansågs dum i huvudet:  – An e sjuo miil jynom hovo.  Ordagarant blir det att han är sju mil genom huvudet, vilket känns som en underlig liknelse.

Po sjuo famnas vattn

Vid den här tiden på året kan det inträffa att folk ger sig ut på svag is och hamnar po sjuo famnas vattn.  Då är man i en konkret knipa och faran är stor att man drunknar.  In famn lär vara ca 1,80 m, alltså måttet mellan fingerspetsarna på en fullvuxen man.  Sjuo famnar är således ganska djupt vatten.

Talesättet används ändå mest i överförd bemärkelse  – man har gett sin in på något man inte behärskar.  Det skulle hända ifall jag skulle ge mig i kast med att ”skruva” bilar, vilket på förhand skulle vara dömt att misslyckas.

Uttrycket ‘på sju famnars vatten’ lär bara finnas i finlandssvenska.  I Sverige är man i stället ‘på djupt vatten’  eller ‘på hal eller tunn is’.

Koscha å maxiis!

Koscha användes förr som uppmaning åt hundar.  I min barndom var det ingen som kommenderade hundar att ligga, utan koscha var det enda gångbara.  Numera har befallningen ligg tagit över.

Ordet koscha lär komma från det fornsvenska ordet kuska, som betyder tvinga.   Det gamla verbet kuscha igen betyder att man underkuvar någon.  Exempelvis undersåtarna kunde bli kuschade.

Maxiis igen var ett ord som användes som befallning till katter, när man ville få dem att hoppa. Man får ändå tvivla på vilka utsikter det har att lyckas.  Vi har haft katter i all vääd, men ännu har jag inte lyckats få en katt att göra något oväsentligt på befallning.

På bilden koschar Roy för en bit pannkaka, som är något av det bästa han vet.

Roy kusjar 5.2.2014 (1 av 1)

 

Nain enk

– E je bara nain enk o demdi betä päärona kvaa no.

– Det finns bara någon enstaka potatis av den bättre sorten kvar nu.

– E va bara nain enk såm årka kåm po talko.

– Det var bara någon enstaka person som orkade komma på talko.

Enk håller på att falla bort ur dialekten, för nu pratar vi bara om einstaka i stället:

– Nain einstaka tall ståo kvaar tå dem hadd kaalhoddji.

– Någon enstaka tall stod kvar efter kalhygget.