Månadsarkiv: februari 2016

Å täme så vääl elo täme jemt!

– No gaa do ligg, tå klåckon e elva å täme så vääl!

– Nu går du och lägger dig, då klockan är elva och därmed basta!

– Vi fa ti tjyrttjon po såndaain å all ska me – å täme jemt!

– Vi far till kyrkan på söndag och alla ska med – och därmed jämt!

Båda talesätten i rubriken kan användas i ungefär samma betydelse, men det kan hända att täme så vääl är en äldre variant som inte används lika mycket mera.

Basta i det standardsvenska uttrycket lär betyda nog , stopp eller slut.

 

 

 

 

 

Annonser

Harmjiro

Kom att tänka på harmjiro när vi tittade på fristilssprinten från Lahtis i dag. Det bar sig inte bättre än att vår hemmaåkare, Matias Strandvall, blev inblandad i en incident som till slut orsakade fall för fyra åkare. Strandvall själv var helt övertygad om sin egen oskuld och skyllde allt på den svenske medtävlaren Johan Edin. Han var efteråt heligt förbannad och harmjiro i sitt agerande mot svensken och visade detta med en opassande gest mot tinningen.  Han var alltså hämndlysten. Sedermera blev Strandvall diskad av tävlingsjuryn för att ha orsakat kraschen. Här kommer en länk till incidenten:

http://www.youtube.com/watch?v=rd13mR1T8o0

Det ser onekligen ut som den gode Strandvall är ute i ogjort väder, när han försöker tränga sig in där det inte finns något utrymme.

Man kan va harmjiro även i vardagliga situationer, om man känner sig förfördelad. Vissa människor kan till och med utveckla harmjiroheitin till ett karaktärsdrag och se oförrätter som helt enkelt inte finns.

Ett litet tillägg i efterhand. Harmjiro kan också betyda missunnsam eller avundsjuk i vissa sammanhang:

– Iss it va harmjiro no! Let dem reis å tjööp nyya biilar, dem ska jo sjölv bitaal e.

-Ids inte vara missunnsam nu! Låt dem resa och köpa nya bilar, de ska ju själva betala det.

 

 

 

Vatostöift

Det är en märklig vinter i år med stora kast i väderleken. I början av januari hade vi smällkallt och först något senare kom snön. Man får allt vara lite orolig för hur känsliga växter i trädgården ska klara av tjälan som gick djupt ned på bar mark.

Sedan svängde vädret riktigt ordentligt och snön smälte bort i rask takt med klingiisin som följd. Nu är även den nästan borta och kvar är vattensjuka gårdsplaner och vägar som ser ut som de brukar göra i påsktider.

Det är inte lätt att välja skodon för hundpromenaden, då gummistövlar är för hala och mina dubbskor inte håller mot vatten.  Har löst problemet genom att låta gubben skruva in dubbar/broddar i gummisulorna på ett par vanliga läderstövlar.  Dessvärre föreligger risk att dem vaal vatostöift av det våta väglaget. Det innebär att de inte kommer att hålla värmen mera och kanske börja läcka in vatten. Ordet vatostöift kom för mig när vi gick hem i snööglåtri (snöblandat regn) som kom ner på kvällskvisten.

När jag var barn skulle man vara rädd om läderstövlarna och  bara använda dem när det var torrkallt just för att undvika att dem vart vatostöift. Något sådant ord som ”vattenstöpt” verkar inte finnas i standardsvenska, men någorlunda lätt att förstå ändå.

Bild på de våta stövlarna.

2016-02-10 18.33.07

Laokkoryyssar å aadär handilsgobbar

I min barndom var det ännu vanligt att det kom en del handilsgobbar som bjöd ut allehanda varor.  Vi brukade prata om laokkoryyssan som ursprungligen kom från Östkarelen.  De hade alla möjliga tarvting i sin ryggsäck.  De kom till fots eller eventuellt  po vilsåpee.  Deras klädsel var ganska anspråkslös, för att inte säga slarvo, och kanske därför kunde någon få höra att dem såå uot såm in låokkoryyss.

Här i kusttrakterna brukade också handilsgobbar från Kyro komma med blecktjäreldär.  Det handlade om bleckembar,  plåtfat, kannor och diverse småföremål av metall till hushållet.  I synnerhet vatoembar å mjölkembar var bruksvaror som vart bönklo (blev buckliga) och skulle förnyas ibland.

Andra handilsgobbar kom med borstar av allehanda slag.  Som jag minns det brukade de vara välkomna, för borstar var bruksvara som skulle förnyas mellan varven.  Diskbåstan, råotbåstan, vispin å såopbåstan här nedan kom till användning varje dag.

diskborsterotborstevispkvast

Riskvastar för bråovin (trappan) och fähuset – föuskvastan – gjorde man själv .  Här hittade jag en länk som visar hur man gör en sådan.

http://vetamix.net/video/matta-kvast-av-bj%C3%B6rkris_1619

Senare började också andra handilsgobbar eller kvinnor komma ti gååls.  Det fanns övervägande textilier i deras kappsäckar. Vissa av dem kunde vara rätt så påstridiga om det inte såg ut att bli någon affär.  Sådana var inte särskilt välsedda i gårdarna.