It toppfjet ti tjyvonda

Repris på inlägget från 2013, med tillagd ljudfil.

Ljuset återvänder sakta men säkert.  Vintersolståndet  inföll visserligen redan 22 december, men ljuset återvänder långsamt i december och av gammalt brukade man säga att det märks som it toppfjet ti tjyvonda (ett tuppsteg till tjugondagen).  I Utsjoki kommer solen åter först i medlet av januari efter nära två månaders kaamos eller polarnatt,  som man också kallar det ständiga mörkret.

I januari ökar dagslängden som mest, ca två timmar på våra breddgrader.

Nu är det bara några ynka veckor till den första vårsådden – visserligen i liten skala inomhus i na plastiklåådor.  Till den riktiga plantääningstiidin eller sååningstiidin är det flera månader kvar.

Här ser det inte ut att bli någon sol idag, så jag lånar lite från Google.

Första bilden från Utsjoki 26.11 2012, när kaamos skulle inträda följande dag.

Andra bilden från Utsjoki 16.1 2012 när solen igen visade sig.

Uoböuk elo illvedär

– Trättondasuoböutji liggä fyri tiidtabellin i (j)åår.

– Trettondagsovädret ligger före tidtabellen i år.

Av gammalt brukar man säga att det är oväder runt trettondagen och det kan man med fog konstatera i år.  Vi brukar kalla det för illvedär eller uoböok, vilket kan innebära regn, snöblandat regn eller snöfall i kombination med hård vind.  

Det blev ingen lång vända med hunden i kväll.  Det var tungt ti plåm genom 15 cm tjock blidsnö, som var hårt packad i drivor på gångbanan. Det enda positiva var att vi var ganska ensamma på vägen.  Vöråvägen låg lika öde och mörk som en skogsväg och bara några enstaka bilar rullade i sakta mak fram på riksåttan.  På hemvägen mötte vi plogbilen som röjde gångbanan åt oss.  Det var skönt!

Nu har jag på skoj läst in texten po vöörosprååtji på en ljudfil också, men nu hittar inte wordpress min youtubefil ens.  Här är adressen i alla fall: