Skålva lööst

Jag kom att tänka på skålva när husbonden jobbade med ett arbetsdrygt projekt.  Han var tvungen att åtgärda garagegolvet som tyvärr frös under den kalla perioden i vintras.  Vi har golvvärme även i garaget, men dörren är inte tillräckligt tät och  rören frös med den följd att vatten började sippra fram i sprickorna när vi fick det upptinat.

Nu har han pikat upp golvet och önskedrömmen hade varit att betongen bara skulle ha skålva lööst (lossnat i stora sjok)  men se det gjorde den inte.  Golvet ser nu ut som ett smärre stenbrott och mycket arbete återstår.

Torkad lera på gummistövlarna skålvar däremot lööst när man tar dem på sig följande gång.  När det är riktigt kallt på vintern skålvar också  isen på vägarna lööst och det blir fint väglag.  I sämsta fall skålvar lacken på nytt furutimmer lööst, vilket  är mindre trevligt för då ska resten skrapas bort manuellt och så börjar man om med träolja i stället.

Bild på garagegolvet

 

Lag se låågt ondär hovo

Så långt det går bör man undvika ti lag se låågt ondär hovo.  Det är naturligtvis en liknelse om hur man bäddar en säng – det är inte bekvämt när huvudet ligger lägre än kroppen.

Som liknelse kan det användas främst när det gäller ekonomi.  EU ha laga se låågt ondär hovo på grund av de dåliga finanserna i de sydeuropeiska länderna.  Likaså kan det ske i privatekonomin, om man missköter sig.

Betydelsen av uttrycket kan också utvidgas att omfatta umgänget människor emellan.  Man lagar se låågt ondär hovo om man gör sig till ovän med sina medmänniskor.  Det blir tungt att leva och verka i en sådan omgivning.

Stacko

Min far brukade kallas stackobein när han växte upp, då benen var korta i förhållande till överkroppen.

Stacko är den dialektala formen av kort, men används inte särskilt ofta numera.  Man kan ibland höra om någon som har stackot tålamåod,  att man har för stacko gadiin  (korta gardiner) eller kanske kjåoslan e  fy stacko (kjolen är för kort).  Man kan också försvara sig med att minni e bra men tå e je så stackot.

Bilden på en tokan stacko kjåosla som tonåringar brukar ha har jag saxat från H&M:s website.

E kåtar ett liivi

Så här års börjar flugorna bli besvärliga, speciellt de stora böllflogona som likt skadskjutna propellerplan svingar sig runt i rummen, i  tak och fönster.  E kåtar ett liivi påå dem, det är snart dags för dem att ta farväl nu när sommaren går mot sitt slut och då ska det surras och hoppas som aldrig förr. Det är svårt att få livet av dem då de inte sitter stilla särskilt länge.  Det enda som hjälper är att ge böllflogon en liten dusch med hårspray så den bedövas och störtar mot golvet och då kan man ge  den sista knäppen.

Snart slipper vi både flugor och krankar (mygg) när utetemperaturen sjunker,  speciellt om nätterna.  Jag tror bestämt böllflogona kryper upp i mellantaket för övervintring,  för tidigt på vårarna är de i full gång igen.

Är det någon som vet det rätta namnet på böllflogon?

Kan det vara vindsfluga?  http://sv.wikipedia.org/wiki/Vindsflugor

 

Bilden ska föreställa en sådan.

Silk se

Så har vi måndag morgon igen och arbetsveckan ligger framför oss.  Det hjälper inte ti fysöök silk se ondan, utan med goda föresatser och väl förberedda ställer vi oss iväg på morgonkvisten.

De som fysööka  silk se ondan förr var sådana som inte ville göra rätt för sig, utan hittade på alla möjliga undanflykter för att slippa gå ut på dagsverke eller utföra sysslor som de blev tilldelade.  Uttrycket används inte längre utan nu kan man smöög se ondan, hald se ondan eller lååss va åpptaijji.

Såå i pelsin å sjär i särttjin

I går då vi fick en oväntat varm och solig eftermiddag och kväll, kom jag att tänka på det gamla uttrycket ovan.  Särttjin är det dialektala ordet för särken, underskjortan.  Man kan alltså vänta sig att kallt väder vid sådden ska ge varmt och behagligt skördeväder.  Det råkar stämma bra i år då vi hade en kall maj månad och nu har ju vädret varit behagligt ett par veckor i augusti.

Det är naturligtvis så att det är viktigt att  sådd av spannmål bör ske så fort jorden reder sig för att säden ska hinna bli tröskmogen i tid.  Man brukar också säga att ein dag po våårin e såm ein viko po höösti och då förstår man hur viktigt det är med tidig sådd.

Ankaståck

Igår inhandlade jag på uppmaning en gammaldags ankaståck (numera bullalängd) på butiken.  Det händer inte så ofta numera, ej heller brukar jag baka ankaståckar själv så som man gjorde tidigare.  Orsaken till inköpet var att vi ska ha fattiga riddare som efterrätt på villaavslutningen och till den anrättningen behövs en ankaståck skuren i skivor.  Skivorna kan med fördel vara torra i detta fall. 

Förr bakades ankaståckar ofta i hemmen och skivorna avnjöts till kaffe eller mjölk.

Sjyylan å pjånkan

Jag väntade med spänning att någon fler skulle uppmärksamma frågan om pjånkan i inlägget Antiidin.  Nu är det faktiskt så illa att jag inte har klart för mig vad som är skillnaden på sjyylar å pjånkar, så vöråbo jag är.  Jag får ursäkta mig med att jag var för ung när det begav sig – och det är sannerligen inte ofta numera. Jag har googlat å fysööka me, men jag hittade inte en endaste pjånk på nätet.

Jag har för mig att sjyylan är högre och pjånkan är små.  Kan det vara så att det var haväpjånkan, men veitisjyylan, rågsjyylan å kåonsjyylan?

Hittade en bild  på rågsjyylar och en annan som jag tror är en haväpjånk?  Bilderna är tagna i  Sverige.

E ska lengär havas en lagas

Husbonden har ett par dagar jobbat med att sätta  upp nya hängrännor och stuprör på liderbyggnaden, som har ca 30 år på nacken.  Det var ett drygare arbete än han räknat med.

De gamla rännorna skulle tas bort och sjeggbree (takfodret) bakom såg inte heller så bra ut, men det räckte till all lycka med ny målfärg. De nya rännorna lät sig inte fogas samman så enkelt, men vi får skylla oss själva då vi köpte en billig variant. Om man betänker att rännorna ska hålla 30 år, så får vi konstatera att e ska lengär havas en lagas och därmed vara nöjda.

Bilden visar den nya rännan.

Antiidin

När jag körde hem igår såg jag att de första skördetröskorna hade tagit sig ut på åkrarna.  E vaal alltså antiidin för bönderna några veckor framåt.  Sååningstiidin, enjistiidin och sjärantiidin benämndes förr antiid,  som innebar en tid av mycket och brådskande arbete för bönderna. Antiidin trodde jag var bara ett dialektord, men när jag läste Katrina av Sally Salminen nämndes ordet andtid flera gånger.

Nu är alltså sjärantiidin (skördetiden) för handen och det sker numera med breda skördetröskor som är försedda med stora tankar för säden.

Annat var det förr då man skar för hand med skära och senare med självbindare.  Säden bands i kärvar och sattes upp i skylar för torkning på åkern.  Då kunde man byr sjär lite tidigare då säden eftermognade på åkern.  Många gånger har jag fått höra att året då jag föddes byra man sjär just den dagen och det var 9 augusti.

Bifogar en googlad bild på en rågskyl.