Låckas me nain

– An mått låckas me båånin åm an ska fo dem ti jä naa.

– Man måste lirka/bruka lämpor med barnen om man ska få dem att göra något.

Min mormor var en klok kvinna som förstod hur man skulle tas med barn, fast hon var född 1899.  På hennes tid var det ju snarast kutym att barn skulle lyda blint.  Hon hade ändå förstått att allt gick betydligt smidigare om an låckadis me båånin, när de var små.

Jag minns att hon brukade säga att man skulle ta med sig barnen och göra sysslorna tillsammans.  Det var något helt annat än att vaal kåndäära till något.  Det kunde vara att man räfsade löv eller rensade ogräs tillsammans. Efter det gemensamma arbetspasset blev det en välförtjänt kaffepaus med smörgås till, vilket gjorde sysslorna så mycket mera trivsamma.

Vi använder knappast låckas i den betydelsen mera, utan vi lirkar väl på dialekt nu också.

Ser nu att lockas också finns nämnt i SAOB i samma betydelse:  ”d) (i vissa trakter) dep., i uttr. lockas med ngn, söka ställa sig in hos ngn, tala väl l. lirka med ngn (för att förmå honom till ngt).”

Stritt o skaft

–  Skåd ett så it hamarin strittar o skaft!

– Se efter så att hammaren inte flyger av skaftet!

Om yxin strittar o skaft kan det bli farligt.  Så kan det gå med gamla yxor som har träskaft. Stritt o skaft har också en annan betydelse, i överförd bemärkelse.

– Vann je an i daa no oåtär, tå it an kåm ti arbeiti naa?  An ha vel stritta o skaft ijen!

– Var är han idag nu igen, då han inte kom till arbetet?  Han är väl ute på egna vägar igen!

Det är alltså ingen bra egenskap ti stritt o skaft, för då tar man inget ansvar varken för egen del eller för andra.  Man tar sig friheter som inte är godtagbara.

Så här kan en gammal träskaftad yxa se ut.  Googlad bild.

Pingäl å slimbär

Alltid när det ska handlas mat inför helgen vaal e mytji ti pingäl å bjäär in.  Det brukar bli två fulla plastkassar att bära in och dessutom väskan för arbetet.  Brukar jämt försöka med latamansböölon och ta in allt på en gång.  Ibland får jag ge upp om handtaget på någon av plastkassarna brakar (går av), eller om något livsmedel börjar trilla ut.  Då är humöret inte det bästa.

Undrar hur många ton sammanlagt man ha slimbra in genom åren.  Pinglasi å slimbrasi är ungefär samma sak i vår dialekt.   Vi kan slimbär po mattor eller sängkläder som ska dammas.  Det kan hända att slimbär mera har betydelsen släpa/bära.  Om vi pinglar nainting är det tungt och jobbigt att bära.  Vissa uttalar ordet med y-ljud:  pyngäl, pynglar å pynglasi.

 

 

 

Slyntjo

I min ungdom var det vanligt att man sydde allehanda kläder för eget bruk.  Det var dyrt att köpa konfektionskläder på den tiden.  Vi köpte Burdatidningar med bifogade mönster, klippte till och sydde.    Det var inte alltid lätt att få plaggen att sitta som de skulle.  Man måste prova och ändra efter behov.

Så här kunde diskussionen gå  när vi var två på provningen:

– Do haar nåo in liitin slyntjo jär baakpo ryddjin.  

-Du har nog ett veck/en ojämnhet här bakpå ryggen.

– Åj nej, tå mått ja sprätt åpp söömin å lag åm!

Oj nej, då måste jag sprätta upp sömmen och göra om!

På med plagget igen och förhoppningsvis var slyntjon borta.  Det var en hel del försök och misstag, men på så sätt lärde vi oss.

Också när sängen skulle bäddas var det viktigt att sängtäcket låg slätt uotan slyntjor.

 

Steinråmbli

När man reser genom Finland ser man på många ställen ståtliga tallskogar med jämn, stenfri undervegetation.   Sådana skogar är sällsynta i våra trakter.  Vi är vana med oländig terräng med steinråmbli å hålstrin.  It steinråmbäl kännetecknas av stenar i varierande storlek  staplade i ojämna formationer.

Jag trodde att steinråmbäl enbart är ett beskrivande dialektord, men häromdagen stötte jag på ett snarlikt ord i Elsie Johanssons roman ”Sagas bok”.  Hon använder stenrammel i samma betydelse och plötsligt förstår man att råmbli är stenar som ramlat på varandra.  Möjligen som en kvarlämning av istiden.

Ibland kallar vi stenformationerna för steinröis.

Bilden på steinråmbli är tagen på Mittjilsöuran.

Uor skrädi

Vi hittade en gammal hushållsvåg av  det slag som blivit populär som inredningsdetalj.  Det var bara det att den inte fungerade.  An ha fari uor skrädi, konstaterade jag då.  Jag använde mitt i allt ett talesätt som jag nästan glömt.  Vågen hängde snett i ena sidan och det visade sig att en liten del fattades, vilket gjorde vågen obrukbar.

Det brukar vara mekaniska fel som gör att nainting far uo(r) skrädi.  För det mesta går felen att avhjälpa och maskinen blir brukbar igen.  Ibland kan vi säga att e ha fari uo lag i samma betydelse.

I SAOB hittade jag ordet skred, som verkar förklara vårt skräd, även om det gäller människor i exemplet:

”b) i uttr. gå ur skredet, gå ur ledet; överge (sin plats i) en viss fastställd ordning o. d”

Va ha to no stelld åpp fyr in mösso?

Det handlar inte om någon vanlig stickamösso, utan det gäller humöret den här gången.

Så här kunde det gå till: Tonåringen kommer hem, kastar väskan i tamburen och släntrar iväg till sitt rum.

– Matin e fäädi.  Kåm å jet naa!

– Ja ska it ha naa.

– Kåm no, vi haar ärtäsåppon å pannkakona!

– Nää, ja jildar it ärtäsåppon.

– Va ha to no stelld åpp fyr in mösso? No kåmbä do tedan!

Åm an stelldär åpp in tokon mösso passar ingenting.  Man har fel inställning och fel humör –  man är helt enkelt ur ställning och uppför sig illa.

Talesättet är nog inte så vanligt mera, utan vi säger väl bara va haa to fy feil eller  va feila te i stället.

 

 

Uogrivin å glopin

– Ja hadd follt åpp heila daain, så ja henda it jet naa.  No e ja heilt uogrivin.

-Jag hade fullt upp hela dagen, så jag hann inte äta något.  Nu är jag helt utsvulten.

Ordagrant betyder uogrivin urgrävd, vilket är ett beskrivande ord i sammanhanget.  Magen är alltså helt tom.  Då ligger det nära till hands att an vaal glopin när maten dukas fram.  Man mer eller mindre slukar maten och äter kanske mera än vad behovet kräver.

Man kan också va glopin även fast man inte är hungrig.  Då är det ofta godsaker som slukas i  övermått.

–  Nåo va do glopin tå do byra hev i de it  heilt glasspakett.

– Nog var du glupsk, då du började sätta i dig en hel glassförpackning.

 En person som är känd för att va glopin brukar vi kalla för in glopitratt.

Kniffil

–  E va jo bara in liitin kniffil, såm ståo emsand me veijjin å venta.

– Det var ju bara en liten pojke som  stod ensam vid vägen och väntade.

– An ska skåd ett me tokodi smoå kniffilar, an veit it va dem hitta påå.

– Man ska se efter med såna där småpojkar, man vet inte vad de hittar på.

Det är inte ofta man hör talas om kniffilan nuförtiden.  Det var ofta i positiv bemärkelse det användes; möjligen kunde in kniffil ha lite småfuffens för sig.

I SAOB hittade jag knyffel som antagligen är samma ord:

”2) (vard.) skämtsam benämning på pojke l. fullvuxen man: slyngel, skälm; äv. med försvagad bet.: hedersknyffel. klokare än jag sjelf. TOPELIUS Läm. 2: 24 (1866; om liten pojke). ”

i negativare bemärkelse kan vi använda snåld i stället.

Follt sjåo

– An haa jo follt sjåo me se sjölv, ejssan tå ti by fondää po na aadär.

– Han har ju fullt sjå med sig själv, hur skulle han hinna fundera på någon annan.

– E ha vari follt sjåo heila daain.  Henda it eins sess nedär å jet.

– Det har varit fullt upp/full rulle hela dagen. Jag hann inte ens sätta mig ner och äta.

Follt sjåo är fortfarande i frekvent användning i dialekten.  Ibland kan vi också ha follt åpp eller ha mytji påå ås i stället.

–  E je nåo gäälit tå an ska ha så mytji påå se jemt.

– Det är nog besvärligt att han ska ha så fullt upp hela tiden.