Kategoriarkiv: Gamla ord som fortfarande är gångbara

Mondääning

För sisådär femton år sedan visste knappt någon vad outfit betyder, medan ordet numera har införlivats nästan helt i svenska språket. Mycket tack vare modebloggarna. Förr hade vi betydligt enklare ord i sammanhanget: klädsel, utstyrsel, stass eller mundering.

Mundering eller mondääning är alltså ordet för dagen. De senaste dagarna har bjudit på låga temperaturer och regn, så mondäänjin för min del har sett ganska märklig ut. En tunn dunjacka och bekväma mjukisbyxor har kombinerats med regntåliga plastsandaler för att undvika skobyte vid varje utgång med hundarna. Gummistövlar är överkurs, det är ju ändå sommar …

Ytterligare ett par exempel på användningen av ordet:

– Men va haar on fy mondääning poå se riktit? Langkleeninjin å gommitåssona?

– Men hur är hon klädd egentligen? Långklänning och sneakers?

– Nåjaa, no haa vi foll mondääning, tå vi ska uot i skåojin i räini!

– Nåja, nu har vi full mundering, då vi ska ut i skogen i regnet!

 

Slengankleenin, gangkleenin, vadaskleenin å betäkleenin

Vi hade en diskussion på Facebook angående benämningar på kläder, och bruket verkar vara olika beroende på dialekt. Vadaskleenin är väl alla överens om, det är sådana man byter om till efter jobbet eller som används i arbete utomhus. Betäkleenin tar man på sig då det bär av till någon tillställning, som kräver kostym och fin klänning.

Sådana kläder som vi tar på för att åka till butiken eller liknande kallade vi förr till slengankleenin. Numera är det kanske betä vadas elo gangkleen. Så här kunde det låta:

– Ja kan it ha den hää ti betäkleening na meir, men on dågä bra ti slengan.

– Jag kan inte ha den här som finklänning mera, men den duger bra som gångkläder.

Jag kan tänka mig att slengankleenin som benämning härrör sig från att man snabbt slängde på sig lite bättre, rena kläder, när något ärende bland folk skulle uträttas.

I diskussionen dök det också upp en annan benämning som jag inte kände till i vörådialekten, nämligen rippankleenin eller rippan i samma betydelse som slengan.

Rippasi känns ju igen, men inte just när det gäller kläder.

Fyöri, fyör å fyörot

Det är lite konstigt att fyöri lyckats slinka undan så här länge i bloggen.Tror bestämt att alla orden i rubriken är rätt typiska för vörådialekten. De hör alla till samma ordstam – fyöri är substantivet, fyör är verbet och fyörot är adjektivet.

– Men ho fyörot haa do i ruomi dett, nu måst do nåo by reid åpp dehäär!

– Men hur stökigt har du i ditt rum, nu måste du nog börja städa upp det här!

Dem e dokti ti draa fram å la fyöri dehä ongan, tå dem ska lååss jä naa.

– De är duktiga på att dra fram grejor och skräpa ner de här ungarna, när de ska låtsas göra någonting.

– Tå an ska by ståk ti juol siir an nåo ho mytji vi ha fyöra.

 – Då man ska börja julstäda syns det nog hur mycket skräp vi har dragit in i huset.

I vissa byar är ö-ljudet tydligare: fööri, föör å föörot. Här i norra delen av kommunen är det en rätt tydlig diftong i uttalet.

Åpplagot

Åpplagot kan användas i olika sammanhang beroende på omständigheterna.

– Tå e kåmbä mytji snöön vaal e åpplagot po vegan. Sjilt tå dem it plååga naa.

– När det kommer mycket snö blir det moddigt/ sörjigt/svårforcerat på vägarna. Särskilt när det inte plogas.

– No måst do la bårt dehä pafflåådona, e vart jo så åpplagot po terassin.

– Nu måste du forsla bort de här kartongerna, det blev ju så fullbelamrat på terrassen.

– Tå an tapisjeerar vil e vaal så åpplagot i fleir en eitt ruom.

– När man tapetserar blir det lätt stökigt i flera än ett rum.

 

Damb oåv, lam oåv, set oåv, legg iveeg

Vi har flera ord i vår dialekt som anger att man sätter iväg med fart. Alla orden i rubriken har ungefär samma betydelse. Det första exemplet antyder att det dammar eller yr någonting samtidigt av bara farten.

– Hondan damba oåv ett veijjin så sepli bara stritta.

– Hundarna dammade iväg/satte av så krossgruset yrde omkring.

-Tå skåti jick så lama dem oåv allt va dem årka.

– När skottet gick satte de av allt vad de orkade.

– Legg iveeg ti båodin ett na egg, ja ska ha baka naa!

– Lägg iväg till butiken och köp några ägg, jag ska baka lite!

Alla uttrycken utom lam oåv har en motsvarighet i standardspråket. Har tyvärr inte lyckats härleda lamasi heller i denna betydelse.

Naati

Det finns en del småord i vår dialekt som används så pass ofta att man inte tänker på vad de betyder egentligen. Naati hör till dem. Ordagrant är naati vår motsvarighet till något eller någonting, men används som förstärkningsord.

– E va naati mytji fålk tå dem öppna andi nyy afäärin.

– Det var väldigt mycket folk när det var öppning i den nya affären.

– E va naati bra tå ni konna kåm!

– Det var jättebra att ni kunde komma!

– Nåo va e naati öödi tå dem sko hev se i åolyckon!

– Det var nog ett elände då de hamnade i olyckan!

Tidigare ha jag behandlat naa som förstärkningsord och utfyllnadNaati är ett närbesläktat ord.

Kaväär å kaväärar

Det finns ju en del människor som tycker sig vara lite förmer än andra och även låter påskina det i umgänget med sina medmänniskor. Eller kan det rentav vara så att man försöker skyla över ett något bristande självförtroende genom att kaväär om sina bedrifter? Med tiden blir det ganska lätt att se igenom vad som är tomt  prat eller kaväärasi.

– An staa no mest bara å kaväärar naa, it je he naa ti tråo påå.

– Han står nu mest bara och skroderar/skrävlar/skryter, det är inget att tro på.

En sådan person kan kallas för in kaväärar. Tidigare har orden bräst/in brästar i likvärdig betydelse behandlats här.

Ibland kan kaväär ha en något annan innebörd:

– Ja vil nåo kaväär att ja e heim ti kvelldi.

– Jag vill nog mena (är säker på) att jag är hemma till kvällen.

Någon enstaka gång har jag stött på ännu en tredje betydelse, som inte är så vanlig i vöråtrakten.

– E va träävlit ti sit å kaväär me kamraatan po baarin.

– Det var trevligt att sitta och samspråka med kompisarna på baren.