Månadsarkiv: maj 2014

Jeitingböllon å aadä böllor

I går kväll när vi badade bastu vid villan märkte jag att vi hade fått oväntat besök i bastokamarin.  Högt upp i taket, nästan i röösti hängde in jeitingböllo.  Jag hade ingen kamera till hands, men när jag åker dit nästa gång ska det bli bildbevis.  Det kan hända att böllon är en kvarleva från förra sommaren, för det är ju tidigt på säsongen för getingar ännu.  Läser på Google att in jeitingböllo överlever bara en sommar och sedan dör samhället.

Det finns också andra slags böllor.  Kardaanböllon, som syns baktill på bilars underrede, känner väl alla karlar till.  Den lär ska kallas differentialen på riktigt.

Om någon bor i centrum av en stad, kan vi  säga att de bor mitt i böllon.

Kommer också ihåg att vår son använde ordet, när han som D-junior spelade på mittfältet i fotboll:  It spelar e nain råll ho mytji ja springär, så e ja entå mitt i böllon.

Bild från wikipedia på innandömet i kardanböllon.

Edit:  Jeitingböllon på undre bilden.

differentialjeitingböllon

Lidolöös

Tyckä do siir uot ti va lidolöös. Kåm å jälp til!  Om man är lidolöös är man utan sysselsättning, man latar sig helt enkelt.  I det gamla bondesamhället passade det sig inte ti va lidolöös, man skulle alltid ha något för händerna.  Om det inte fanns något annat att göra, så kom handarbetet fram.  Ännu när jag var tonåring, kunde jag tillfrågas om ja it hadd nain sticksööm memme, när jag kom på besök till mommos.  Det hade jag absolut inte, för det hörde inte till rutinerna i min generation mera.

Det är allt bra ti va lidolöös emellanåt, an kan jo it fiik me eins.   Risken finns att man bränner ut sig om man inte håller paus ibland, så lite bloggande skadar inte mellan varven.  Jag antar att förleden lido- har med ledig att göra.  Lös och ledig är ju ett fullt gångbart uttryck än i dag.

Hiikst

Idrottsevenemang av olika slag har dominerat helgen i TV-rutan.  Ishockey är jag mindre intresserad av, men nu är ju Finland i final, så då får man väl kasta ett getöga på matchen i alla fall.  Jag kommer ändå inte att hetsa upp mig så jag byr hiikst.  Sånt kan inträffa under skidlopp när det blir spurtstrider.  Eller under fotbollsmatcher,  när det blir mål för det egna laget.  Observera att mitt inlägg skrevs i går kväll.

Om man hiikstar ropar eller skriar man i likhet med hästar. Under Elitloppet i går var det säkert en och annan häst som hiiksta.  Möjligen var det någon åskådare som hiiksta också,  för det är lätt att låta sig begeistras av de vackra, flyfotade djuren.

Va hiiksta do åpåå me, ta e longt!  Vi har börjat använda ordet i utvidgad betydelse.  I exempelmeningen uppfattar jag att hiikst kan likställas med hetsa upp sig.   Det är nog bara vi äldre som fortfarande har ordet i användning.

Jag hittade en anteckning om hiikst eller hihst, som det står i svenskt dialektlexikon över allmogespråket.  Så här skriver man om ordet:  ”Hihsta, v. n. 1 skria. ”Han hihsta å for som then ilak”, han skriade och for fram som hin onde; säges om fulla personer, som under skri åka mycket fort. Fl. (Vörö i Öb.).”  Notera att Vörå till och med omnämns i förklaringen.

 

På bilden segraren i Elitloppet, den franske hästen Timoko:

Bilden är från Aftonbladet.

Timoko

Ti sista såm gaar, sa tjyyvin tå an tåo dörin

Talesättet i rubriken kan ju användas i olika sammanhang, när någonting sjunger på sista versen.  Det kan vara exempelvis om man får tillfälle att köpa det sista som finns av något i butiken.  En vår fick jag tag på den sista säcken av en viss sorts setanpääror.  E va sista såm jick.  Den andra delen av talesättet ska inte tas så bokstavligt, utan dörren konkretiserar bara det absolut sista.   Det betyder ju ordagrant:  sa tjuven när han tog dörren.

I skolan är vi snart inne på sista veckan för läsåret – e je ti sista såm gaar.  De sista proven ska rättas och sista betygen ska sättas.  Det är bråda tider, så man får stiga upp i ottan.

 

I tokan fokt

Det är inte bara kor och kalvar som blir i sitt esse när de får komma på grönbete.  Även vi människor lever upp när solen skiner och naturen grönskar.  Vi vistas utomhus mycket mera och jobbar på i våra täppor och trädgårdar.  Det är mycket med ”det jordiska” om vårarna.  Här kommer talesättet i rubriken in:  On vaal nåo i tokan fokt tå on slippär uot å fåå by påt i jåolin.  Jag medger gärna att exemplet gäller mig själv i högsta grad.  Det betyder alltså att man får stor arbetslust och blir glad och uppspelt.  Vår hund kan också tjäna som exempel:  An vaal i tokan fokt tå an fåå by sim.  Att simma är hans högsta lycka.

I SAOB läser jag om  fukter:   ”(numera föga br.) egendomliga l. löjliga åtbörder l. rörelser, ”fäktande”, krumsprång”.  Ordet fokt är alltså ett gammalt svenskt ord som vi använder i talesättet ovan.  Tokan är vårt ord för sådan.

Bilden är tagen under hundens första simtur i vår i ett träsk, där isen just har gått.  Det kalla vattnet gjorde honom som synes något bekymrad.

IMG_4939

Gålabeinin

Ser att Greta frågar om vi känner till gålabeinin.  Eftersom ordet finns på min lista över ord som jag tänkt skriva om, tar jag mig friheten att kommentera ordet i min egen blogg.  Kommer väl ihåg när jag hörde det första gången.  Min mommo hade fått reda på att jag hade in friiar.  Vid första lägliga tillfälle sade hon:  Do ha mista gålabeinin no tå…  Jag vågade inte fråga vad hon menade, men jag hade mina aningar.  Det var ju lite tabu att prata om sådana saker.

Senare har jag inte hört ordet överhuvudtaget, så det förekommer knappast i vår dialekt mera.

Råmpiili

Det är väl redan ett par veckor sedan korna släpptes ut på bete, och nu med värmens ankomst har gräset börjat växa på allvar.  Numera har det blivit ett riktigt åskådarevent med kosläpp om vårarna.  När kalvar och kor efter en lång vinter inne i föusi äntligen får komma ut, springer de i råmpiili ront hagan.  De hoppar och skuttar av glädje med råmpon (svansen) i vädret.

Även vid andra tillfällen kan boskapen få för sig ti spring i råmpiili, om hetta och flygfän blir alltför besvärande.  Då är de inte lätta att hantera.

råmpiili