I förra inlägget tog jag upp heitleevra fålk, som lätt jagar upp sig och blir arga. Sådana brukar sällan va langarg, utan ilskan går snabbt över. Personer som är langarg har däremot väldigt svårt att släppa det som man anser vara en oförrätt. Ilskan och avogheten sitter i väldigt länge – man kan till och med ta den med sig i graven. Som jag ser det är det en mera tärande ilska för alla parter.
Ofta hör den också samman med att man drar upp gammalt groll och börjar reetstaa om sådant som andra glömt för länge sedan. Man är ute efter att ställa någon till svars när man reetstaar.
Som exempel kan ges en påhittad grannfejd: Vafy måsta ja bitaal 17000 mk tå vi laga om roovvin po 50-tali å ni tränga it bitaal it penn. Meningen betyder: Varför måste jag betala 17000 mk när vi ändrade rådragningen på 50-talet och ni behövde inte betala ett penni. Motparten, som kanske hör till en yngre generation, behöver inte ens ha någon aning om hur det gått till, men han ställs ändå till svars.