Pirvil

På skolparkeringen gäller det att vara uppmärksam när man ska backa ut med bilen, för där rör sig mycket barn och ungdomar. Även småbarn under skolåldern kommer på sina låga, små cyklar som knappt syns ovanför bakluckan. Till all lycka har det inte blivit något allvarligt tillbud, även om jag hajat till ordentligt någon gång.

– Nåå såm helst kåmbär in liitin pirvil pjuokkand po peedi bakåm biilin.

– När som helst dyker en liten parvel upp på cykel bakom bilen.

In pirvil är ett dialektord för en liten pojke eller parvel. Innebörden är neutral,  utan vare sig negativ eller positiv antydan. Ordet är inte så vanligt mera, utan det blir väl mest smoåpåjkan som används. För småflickor vet jag inte om vi har något speciellt ord. In lissflicko är det enda jag kommer på.

– E va na smoå pirvilar såm sprang åkring po gåålin å håppa i vatopåttan.

– Det var några små parvlar som sprang omkring på gården och hoppade i vattenpölarna.

 

 

Röokkon

I ett vägdike vid riksvägen är vattnet rödfärgat på ett kortare avsnitt. Det verkar som om vattnet är järnhaltigt, då röokkon samlas på bottnen. Då hunden förivrar sig ner i diket blir tassarna och halva benen rostfärgade.

På vägen till vår villa finns en helt rödfärgad sten och i närheten av den är dikesvattnet också helrött. Även där har röokkon lagt sig på bottnen. Borrade brunnar kan också ge järnhaltigt vatten som ger rödfärgad missfärgning i tvättfat och WC-stolar. I bottnen på sådana brunnar finns helt säkert också röokkon. Rostavlagring kallas fenomenet i standardsvenska.

Bild av diket.

Baxtas

Vår hundvalp ger bra inspiration till blogginlägg. Han har den senaste veckan lagt sig till med en något irriterande ovana ti baxtas när vi är på hemväg från promenaden. Allt går smidigt och bra ända tills vi närmar oss avtagsvägen (toovvi) till hemmet. Då sätter han sig ner på baken och så sitter han där. Det hjälper föga med lock och pock, utan det har slutat med att jag fått dra den dryga 30 kilo tunga klimpen nästan ända hem. Någon gång har jag fått honom lurad med att vi ska springa ikapp, men för det mesta har han fortsatt ti baxtas. Kan lova att det blir svettigt för matte! Frågan är ju då om han försöker trotsa mig eller om han tycker promenaden blir för kort.

Idag hade jag rustat mig med lite torrfoder som jag tänkte använda som lockbete, men se då gick han raka vägen hem utan problem. Fodret får ligga kvar i fickan i alla fall, ifall han återfaller.

Baxtas brukar också användas om istadiga (iistado) hästar som trilskas och vägrar gå famåt, men i vissa fall även om personer som är svåra att ha att göra med.

Ska ta en bild nästa gång beteendet upprepar sig.

Edit: Här sitter han nu och låtsas om ingenting. Det hjälper i alla fall att locka honom med torrfoder som jag härefter har med i fickan.

Våån po nainting

Idag gick en av de sista skidtävlingarna i FM av stapeln och hela eliten tampades om pallplatserna i jaktstarten. Allas vår skidskyttestjärna Kaisa Mäkäräinen deltog också och minsann – hon satte färg på tävlingen! Dagen före gick det inte så bra i prologen i klassisk stil, så hon startade från tionde plats ca en minut från täten. Det blev en spännande upphämtning som resulterade i en fjärde plats.

On sko ha havi våån po medalj idag, för hon hade den snabbaste tiden av alla damer. Hon skulle alltså haft möjlighet att ta medalj. Våån i betydelsen möjlighet är ett gammalt ord som knappast används mera av den yngre generationen.

Kommer ihåg att mamma brukade använda det ganska ofta:

– I åår sko vi ha våån påå ti fo bärga in tiidot, åm veedri haldär i se.

– I år skulle vi ha möjlighet att få skörden tidigt inbärgad, om vädret håller i sig.

På bilden skriver Kaisa autografer åt fans i Taivalkoski.

Lehtikuva