Månadsarkiv: oktober 2012

Hälgommess å Hälloviin

Tidigare firade man hälgommess den 1 november, men sedan 1955 är helgen flyttad till närmast följande lördag.  Lördag var ju ännu på den tiden en vanlig arbetsdag. Hälgommess firas till åminnelse av helgonen, martyrerna och de avlidna.  Det är ju sed att man tänder ljus på gravarna po hälgommess.  Även denna gång kommer jag att fara till gravgården och tända ljusen.  Det brukar vara stämningsfullt när man ser ett hav av ljus på avstånd. I år blir det två ljus på graven, då både far och mor har gått till den eviga vilan.  En stund för eftertanke och vemod.

På senare år har man börjat fira Hälloviin  (Halloween), en sed som kommer från USA. Den infaller idag, 31 oktober, men många år brukar de båda helgerna sammanfalla tidsmässigt.  Hälloviin är mera inriktat på barnen som  utklädda i hemska förklädnader ska  gå runt och busa medan de tigger godis  Det har blivit ett kommersiellt jippo och jag kan för mitt inre höra hur mormor skulle säga:  Hälloviin?  Va je he fy pjas?  Min far igen hade nog kallat det för na talldävärk, som betyder samma som pjas.

Själv tycker jag inte heller om Hälloviin och brukar förbigå talldävärttji med tystnad.

Yöfiil elo sitåpp

Alla förstår varifrån ordet yöfiil har kommit, men sitåpp är lite svårare att förstå.  Efter vad jag luskat ut lär det vara så att det betyder att man fick ett slag som gjorde att man satte sig upp.  En uppsittare eller en sitåpp.

När jag gick i folkskolan gick det rykten om att man kunde få en yöfiil elo in rikti sitåpp av läraren.  Lyckligtvis hände det aldrig mig och inte heller någon av mina klasskamrater.  Det var nog just i brytningsskedet då i början av 60-talet.  Skolaga var nog förbjudet då redan, även om ingen sade det rent ut.

Ett par gossar som var några år äldre än mig hade däremot fått ganska omild behandling av sin lärare.  De blev slagna med pekstickan på fingrarna och den ena blev upphängd i öronen.  Allt enligt hörsägen som tjänade som varning för oss  yngre.

På den tiden var det ännu accepterat att man vart yöfiila därhemma om man gjort något fuffens.  Mina föräldrar gjorde inte så,  fast det kanske hade varit befogat någon gång.

Jag minns en gång när grannbarnen och jag hade varit med po pärtspiikankalaas och vi beslöt att det skulle vara roligt att prova själva.  Mina föräldrar var på uotarbeiti någonstans så vi hade fritt fram.  Vi var väl i 10-årsåldern kan jag tänka mig.  Sagt och gjort – vi tog en spade och en grep och började bryta  loss de gamla pärtorna av lekstugans tak.  Arbetet var tyvärr tyngre än vi räknat med, så allting blev på hälft och lekstugan var alltså delvis utan vatotaak då mamma och pappa kom hem.

Gissa om vi vart åppskrobensa (fick en riktig åthutning) och det  minns jag mycket väl än idag, för pappa var inte den som tog till brösttoner i onödan.  Men nain  yöfiil vart e it i alla fall.

På bilden från internet pekstickor och tavla av gammal modell

Fleira tjåoslar varmari

Som vanligt blev vi överraskade över vinterns plötsliga ankomst.  Den som trodde att det skulle bli en blixtvisit och inte bytte till vinterdäck kan använda uttrycket ovan. Ja sko ha vari fleira tjåoslar varmari om jag hade bytt redan förra helgen, dvs.  allt skulle ha varit så mycket säkrare och bättre på det viset.  Man ska alltså inte tolka talesättet så bokstavligt.  I allmänhet brukar det vara  män som drar ut på däckbytet, eftersom de anser sig som lite bättre sjaföörar .

Ovannämnda uttryck härrör måhända från den tiden när kvinnfolk inte hade långbyxor utan använde kjol även som arbetsplagg.  Då kunde man behöva fleira langa tjåoslar  för att hålla värmen.  Huvudpersonen Katrina i romanen med samma namn (Katrina 1936) av Sally Salminen skildrades sittande på hästsleepon på väg hem från skogen.  Hon hade långa, tjocka yllekjolar i flera lager för att hålla sig varm.

Bilden är från filmen Katrina (1943).

Sneelona

Inspirationen till dagens ord kommer från badrummet.  Där på väggen hänger min hårfön och på den blir det alltid en massa sneelor på sladden.  Den har ju en specialgrej i änden som går runt där sladden är fäst,  vilken ska förhindra att e sneela se, men se den fungerar väldigt dåligt.  Med jämna mellanrum får jag släppa fönen att dingla mot golvet för att bli av med sneelona.

Sådana sneelor brukade det också bli på sladden till  fasta telefoner  och det var så gott som omöjligt att bli av med dem.  Under samtal satt jag nästan omedvetet och försökte snorr åpp sneelona.  Numera har vi en trådlös fast telefon som inte kan få na sneelor.

Man kan också få sneelona på sytråden och i sämsta fall blir det en knut och då får man börja om.  Jag vet inte om den yngre generationen pratar om att e sneela se, det kanske tvinna se eller snorra se.  Men håll med om att in sneelo po tråådin låter bättre än en fnurra.

P.S  På samma gång när jag kom in på hårfönen kom jag på att jag glömde en viktig betydelse på lag, vilken jag nu lagt in i föregående inlägg.

Lag – i olika betydelser

Jag funderade på vilka verb som är ofta förekommande i vår dialekt och fastnade till att börja med vid lag (med kort a-ljud)

1.  Det uppenbara som sammanfaller med standardspråket är ju att man tillreder något.

Vi lagar matin, lagar na ti jet, lagar mårosmååli..

2.  Vi tillverkar något

Vi lagar in villa, in  bryddjo, in kåojo, in terrass

3.  Vi  renoverar någonting

Vi lagar åpp i tjellarin, po vindin, i baadruomi

4.  Vi för in i huset eller för ut något

Vi lagar in juolgränin,  lagar uot mattona, lagar in nya fönstär..

5.  Vi gör upp eld

Vi lagar (åpp) eldin i baston elo i pannon

6.  Vi gör mål

Vi lagar mål i en match

7.  Vi går till fähuset och gör de arbeten som ska göras där

Vi lagar föusi, vi lagar kräätjin, vi lagar griisan

8.  Vi blir gravida

Vi lagar ås  me boån

9.  Vi städar undan efter maten

Vi lagar bårt baaket matin

10.  Vi hamnar i olycka kanske lite självförvållat

Vi lagar ås i åolyckon

11.  Vi gör om saker som blivit fel

Vi lagar åm arbeiti, vi lagar me oåning

12.  Vi gör förberedelser för tillställningar

Vi lagar ti bröllåpi, lagar ti messåmarin, lagar ti juol

13.  Vissa uttryck

Vi lagar ås fäädi, lagar ås iveeg, lagar ås i seng

 

Däremot  lagar vi inte om något ska repareras.  Om vi lagar it hål betyder det att resultatet är ett hål, men om hålet ska repareras så lappar vi håli.  Vi lagar inte heller strumporna utan vi lappar eller ståppar dem.

Fyll gärna på med egna varianter.

Edit:

Glömde ju helt bort en viktig betydelse och det är när man ska få till frisyren på morgonen när den kan se ut som ett snett halmtak.

Vi lagar hååri

 

 

Kosiin me sluoti

Man brukar syfta på personer när man talar om kosiin me sluoti.  Det är ju självklart inte något avundsvärt epitet, för då är man inte mycket värt i andras ögon.  Den personen får inte mycket uträttat och inte blir det bra heller.

När man betraktar bloggen.fi:s uppgång och allt brantare nedgång är det lätt att börja tro att no je e kosiin me sluoti också vad bloggportalen  beträffar.  Hela portalen är på väg att tyna bort.

Inläggen är få, om de ens syns ibland mellan allt spam.  Kommentarerna är lätträknade och aktiviteten  visar  att besöksantalet sjunker.  Vill vi ha det så?  Om svaret är nej kan vi göra något åt saken, dvs.  aktivera oss och börja kommentera i positiv anda och vi måst  sluot ti pärr (strunta i bråk och tjafs).

Om svaret är ja, är det lika bra vi packar ihåop å flyktar.  Eller i sämsta fall vaal e lapp po lokon.

 

Streenar i embari

Numera hör man inte så ofta ordet streen/streenar för det hörde mest ihop med handmjölkning.  Av någon anledning  minns jag  bäst besöken i farmors föus.  Kanske för att de aldrig skaffade någon mjölkmaskin. Farmor och min faster hade många kor med den tidens mått och mjölkningen var arbetsdryg.  Arbetsfördelningen var den att farmor mjölkade och faster stilla kräätjin, alltså  kåonar å kalvan  å laga uot dynjon.  Faster konna  tjöör traktor å hantäär kapina (arbetsredskapen) såm in kaar å.

Farmor knöt föushalsduotjin ordentligt, satte sig på föuspallan och lutade huvudet mot kon.  Sedan tööva it e leng (tog det inte länge) innan den varma mjölken streena nedär i mjölkembari.  Korna var så vana med hennes handlag så dem gaav nedär po ein gang.

Farmor var en tålmodig och saktmodig kvinna som arbetade i det tysta utan att göra mycket väsen av sig.  On jig me eins som man brukade säga, vilket betydde att hon sällan satte sig ner utan sysselsatte sig med något jämt.  Hon satte en ära i att korna skulle må bra, de skulle ha bra hö och foder och så skulle de ryktas regelbundet.  Mjölkhinkar och ämbar skulle tvättas grundligt, vilket inte var så enkelt då det inte fanns rinnande vatten.  Det viktiga för henne var inte att det gick fort utan att e vart bra.

Den tiden fick man utmärkelse från Milka för god djurhållning med stor produktion per ko och dessutom premierades hög fetthalt.  Farmor och faster fick många utmärkelser.

Jag brukade vistas där någon vecka på sommaren och var med och insöp atmosfären i föusi. Jag minns också än i dag hur gott det smakade med gräddglassen som faster beställde hem me meijäbiilin från Milka.  Glasspaketet  låg intålla (invirat) i en dagstidning ovanpå ett litet block kolsyreis för att inte smälta under transporten.  Det fanns ju inte frysar på den tiden.

Faster hade ett stort jordgubbsland som vi plockade i varje dag och kombinationen av gräddglassen och de färska jordgubbarna var oslagbar.  Farmor och faster skämde nog bort mig under mina vistelser där.

Jag får tacka bloggvännen PJ för inspirationen till detta inlägg.

Bilden är hämtad från sverigesradio.se