I min barndom var det ännu vanligt att det kom en del handilsgobbar som bjöd ut allehanda varor. Vi brukade prata om laokkoryyssan som ursprungligen kom från Östkarelen. De hade alla möjliga tarvting i sin ryggsäck. De kom till fots eller eventuellt po vilsåpee. Deras klädsel var ganska anspråkslös, för att inte säga slarvo, och kanske därför kunde någon få höra att dem såå uot såm in låokkoryyss.
Här i kusttrakterna brukade också handilsgobbar från Kyro komma med blecktjäreldär. Det handlade om bleckembar, plåtfat, kannor och diverse småföremål av metall till hushållet. I synnerhet vatoembar å mjölkembar var bruksvaror som vart bönklo (blev buckliga) och skulle förnyas ibland.
Andra handilsgobbar kom med borstar av allehanda slag. Som jag minns det brukade de vara välkomna, för borstar var bruksvara som skulle förnyas mellan varven. Diskbåstan, råotbåstan, vispin å såopbåstan här nedan kom till användning varje dag.
Riskvastar för bråovin (trappan) och fähuset – föuskvastan – gjorde man själv . Här hittade jag en länk som visar hur man gör en sådan.
http://vetamix.net/video/matta-kvast-av-bj%C3%B6rkris_1619
Senare började också andra handilsgobbar eller kvinnor komma ti gååls. Det fanns övervägande textilier i deras kappsäckar. Vissa av dem kunde vara rätt så påstridiga om det inte såg ut att bli någon affär. Sådana var inte särskilt välsedda i gårdarna.