Kategoriarkiv: Gamla ord

Slengankleenin, gangkleenin, vadaskleenin å betäkleenin

Vi hade en diskussion på Facebook angående benämningar på kläder, och bruket verkar vara olika beroende på dialekt. Vadaskleenin är väl alla överens om, det är sådana man byter om till efter jobbet eller som används i arbete utomhus. Betäkleenin tar man på sig då det bär av till någon tillställning, som kräver kostym och fin klänning.

Sådana kläder som vi tar på för att åka till butiken eller liknande kallade vi förr till slengankleenin. Numera är det kanske betä vadas elo gangkleen. Så här kunde det låta:

– Ja kan it ha den hää ti betäkleening na meir, men on dågä bra ti slengan.

– Jag kan inte ha den här som finklänning mera, men den duger bra som gångkläder.

Jag kan tänka mig att slengankleenin som benämning härrör sig från att man snabbt slängde på sig lite bättre, rena kläder, när något ärende bland folk skulle uträttas.

I diskussionen dök det också upp en annan benämning som jag inte kände till i vörådialekten, nämligen rippankleenin eller rippan i samma betydelse som slengan.

Rippasi känns ju igen, men inte just när det gäller kläder.

Paadäband

Nu då jag blivit pensionär har jag gott om tid att åtgärda sådana sysslor som blivit försummade genom åren. Sålunda införskaffade jag en inplastad förpackning med paadäband. Tror att de var på metervara senast jag köpte sådana för något decennium sedan.

Det var en del handdukar som skulle få nya hengarar (hankar). Hur irriterande är det inte att ta fram en ny handduk för att upptäcka att den är utan hengar. Sysslan tog inte särskilt länge alls, jag hade väl cirka tio stycken att sy fast nya paadäband i. Själva ordet är nog bortglömt för den yngre generationen, men någonstans i bakhuvudet fanns det gömt hos mig. På förpackningen står att produkten numera benämns kantband.

Bifogar en bild på några av handdukarna.

20170206_121307

Ettjuolsvintrin

Började fundera på hur konstig vinter vi haft i år, med temperaturer runt noll och ibland flera plusgrader. Ingen snö i januari alls, vilket hör till ovanligheterna. Ettjuolsvintrin brukar vara snörik och kall. Ordet är gammalt och syftar på vintermånaderna efter jul. Undrar hur många ungdomar som ens skulle förstå det gamla ordet.

– Ettjuolsvintrin kan man gangor va strang.

– Det kan ofta vara sträng köld under månaderna efter jul.

– Po ettjuolsvintrin vaal e i alla fall lengä dagar vartett e liidär.

– Under januari/februari/mars blir dagarna i varje fall längre vartefter det lider (mot vår).

Denna bild är tagen i Hellnäs sista dagarna i december. Sundet är I alla fall snötäckt.

dimma-i-hellnas-28-12-2016-img_3392

12.1 såg det ut så här i hamnen.ovader-12-1-2017-img_3498

Vöölislöös

Häromdagen stötte jag på det gamla, bortglömda ordet vöölislöös. Det har legat i mitt passiva ordförråd, så nu ska det testas om någon känner igen sig.

– An va så vöölislöös så an skorra i diitji me biilin fast e va tåårt po veijjin.

– Han var så oförsiktig/oförståndig/vårdslös, så han slirade i diket med bilen på torr väg.

– No ska do it va så vöölislöös så do slarva bårt pängan ijen!

– Nu ska du inte vara så ovarsam/likgiltig att du tappar bort pengarna igen!

Ordet ligger ganska nära sjäsvöölo i betydelsen. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som skulle vara skillnaden. Möjligen kan en sjäsvöölo person ha mera avsikt med sitt beteende.

Rijäär å åorijeeli

I går kom vi att diskutera ärvisam å ragaas i ett annat sammanhang och då upptäckte jag att rijäär inte finns med bland mina inlägg. Den luckan måste täppas till.

Som jag kommer ihåg ordet var det mest barn som rijäära. De var högljudda och bråkiga och stökade till inomhus. Det var för det mesta där inne som vi blev anklagade för rijäärasi, där ute kunde man få storma av sig på ett annat sätt utan anmärkning. Ofta var det mommo som med ålderns rätt anmärkte på rijäärasi. Som jag ser det är rijäär å ragaas synonymer.

– Nåo ha dem vari ärvisam idaa å rijäära å smelld i dörona tå ja sko viil.

– Nog har de varit bråkiga/stökiga idag och levt om och smällit i dörrar då ja skulle vila.

Om man vill använda ett adjektiv i sammanhanget passar åorijeeli utmärkt.

– Påjkan e nåo så åorijeeli tå e je räinot å dem it kan ga uot naa.

– Pojkarna är nog så oregerliga/bångstyriga då det är regnigt och de inte kan gå ut.

Ärvisam, ragaas å rijäär börjar väl höra till de ord som fallit i glömska, men åorijeeli känns mera bekant ännu i vår tid.

 

Rondil

-Tykkä do riita bara na rondilar å na sträk. Va ska e fyristell?

-Tycker du ritar bara cirklar och streck. Vad ska det föreställa?

Så kunde diskussionen gå när yngre barn funderade tillsammans. Jag vet faktiskt inte om barn pratar om rondilan mera, kanhända är det sirklan nuförtiden.

Våra hundar kan få för sig ti spring i rondilan emellanåt. De springer alltså runt i cirklar och jagar varandra. För det mesta är det unghunden Roger som retar upp Roy och så bär det i väg. Idag lyckades vi få det hela på film, vilket inte är helt lätt för det går undan och sen är det över ganska snabbt.

Tapp

Det har väl knappast undgått någon att EM i fotboll pågår som bäst. I går möttes Tyskland och Italien i en match, som på förhand sett var den moraliska finalen. Det blev ett ställningskrig med ganska litet underhållningsvärde och som så ofta händer i sådana fall avslutades det hela med en rysare till straffläggning. Tyskland vann och Italien tappa.

Det är ganska sällan som tapp hörs numera i betydelsen förlora. När jag var barn spelade vi ofta brännboll och då tappa vi och vann om vartannat. Numera kan vi fylåor i stället.