Allt såm po lööst låsar

Vi har tagit en ny liten kattunge med allt vad det innebär.  Lek och spring från  morgon till kväll och saker rasar ner både här och där.  Kom att tänka på det aktuella talesättet:

– An far iveeg me allt såm po lööst låsar.

– Han far iväg med allt smått som går att få loss.

Såhär i julklappstider kan talesättet användas även i överförd bemärkelse:

– On handlar klappan fyr allt såm po lööst låsar.

– Hon köper klappar för alla pengar hon får loss.

Här lyckades jag fånga frassin på bild under en skapande paus, men det syns att nya planer smidas.

Ålv

– Frassan fasna ihåop bakåm stogon å ålvar så styggt.

– Frassarna (hankatterna) råkade i slagsmål bakom huset och vrålar förfärligt.

– Men sluot ti ålv no, ja årk it na meir!

– Men sluta böla (råma) nu, jag orkar inte mera!

Det är inte så ofta man hör ordet ålv mera, men just när det gåller kattslagsmål finns det inget bättre ord att beskriva ljudet.

Här en lånad bild på frassar som med all säkerhet ålvar.

Bess såm e je å bess såm e va

– Bess såm e je fåå vi tend juoljuosin ijenn.

– Mitt i allt får vi tända julljusen igen.

– Bess såm e je fåår huosmåor in juolklapp å.

– Om det vill sig väl, kan husmor också få en julklapp.

Vi har lite olika tolkningar av talesättet, när man tänker efter.

– Bess såm e va kåm kattonjin framhåppand baakanett såffon!

– Bäst som det var (plöstligt)  kom kattungen framhoppande bakifrån soffan.

När jag sökte på uttrycket ‘bäst som det är’,  märkte jag att det helt enkelt inte finns i standardsvenskan.  Däremot tycks imperfektformen ‘ bäst som det var’ vara gångbar. I dialekten passar båda uttrycken i rubriken utmärkt och är i flitig användning.

 

Lenaga

I går på morgonen när jag satt med kaffekoppen i högsta hugg, hoppade hunden utan eftertanke upp i soffan rakt ovanpå två olika fjärrkontroller.  Av tidigare erfarenhet vet jag att det är svårt att få bort något som han lagt sig på.  Jag ropade alltså genast till med irritation och på en gång blev hunden väldigt sjömmand.   Han hängde med näsan och började ge tass utan uppmaning.  Då kom jag att tänka på ordet lenaga som passar utmärkt i sammanhanget.  Det innebär att djuret eller personen i fråga är lätt att uppfostra eller är lydigt/lydig.

Ordet lenaga, som betonas på första stavelsen, brukade förr användas om barn:

– An e nåo så lenaga å lyydo.  

 – Han är så lättuppfostrad och lydig.

Numera säger vi väl bara lyydo,  snell eller att man vil va ti lags  i stället.

Stöväl å stövälböxona

I min barndom var det vanligt att karlfolk hade stövälböxona.  De var smala nertill så att de lätt gick ner i stövlarna.  Ovanför knäna var de väldigt vida, det blev liksom en påse – på finska benämns de faktiskt som pussihousut.  De som jag kommer ihåg var sydda av valmani, som är ett tjockt ylletyg.  Sådana böxor hörde också till militäruniformer.

Till stövälböxona hörde bruna, äkta ledästöövlar med högt skaft.  Med stöövlan på fötterna var det lätt att stöväl iveeg med god fart.

In stöväl kan också vara ett skällsord för någon som uppför sig illa.  Ibland med en lämplig  förled:  An e in rikti sjiitstöväl.

På bilden typiska stövälböxor.

Öövran å öövrast

–  Skåd po öövran hyllon, tär ska paprin va!

– Titta efter på övre hyllan, där ska pappren vara!

Vi brukar också prata om öövranskååpin och avser därmed den skåprad som finns just under taket.  För att få ner något ur öövranskååpin måste man nästan ha en pall.  Hittills ganska logiska dialektord för övre.

När jag var barn brukade vi någon gång far ti Öövranhandilin åpp ti såoknin.  Det var Andelshandelns huvudfilial i centrum.  Po Öövranhandilin fanns det mesta man behövde på den tiden, till och med husgeråd och lite porslin.  Jag minns att vi köpte lite julklappar där också. Vad öövran i namnet syftar på är inte riktigt klart.  Antingen avsågs att det var huvudaffären  eller att den låg högre upp i kommunen.  Åpp ti såoknin anger ju också att vi for uppåt.

Öövrast är vårt ord för överst och används fortfarande i den betydelsen.  Dessutom har vi en speciell betydelse för ordet:

– An ska no allti måst va öövrast å breek åpåå!

– Han ska nu alltid framhäva sig själv och tala vitt och brett!

Nåok å nåov

–  Ja fig nåok, så ja jig heim!

– Jag fick nog, så jag gick hem!

–  Nåok, it kan do fol tråo ja sko ga å sej na toko!

– Nej, ingalunda kan du väl tro att jag skulle säga något sådant!

Som framgår av exemplen har nåok två olika betydelser.  Den förstnämnda här ovan är fullt gångbar i dialekten ännu. Nåok i betydelsen ingalunda börjar falla bort, men vi äldre kan ännu hitta rätt sammanhang för ordet.

Nåov är mera ett förstärknings- och utfyllnadsord.  Det kan till och med bli två nåov i samma mening:

– Nåov tråo ja e gaa braa ja, nåov.

– Nog tror jag väl det går bra.

– Vi kåmbå vel nåov ot måros tå.

– Vi kommer väl (nog)  imorgon då.

 

Meir åndär

– Meir åndär tå do kåm de åpp ti middaain!

– Det var underligt att du kom dig ur sängen före lunch!

I exemplet märker jag också att vi tolkar middaain annorlunda än den gängse betydelsen för middag, för som jag minns saken var middastiidin klockan tolv.  Åm an  låå ti middaain steg man upp först vid 12-tiden.

– Meir åndär tå an alls vart ti naa, så liitin såm an va til in byrjan!

– Man kan förundra sig över att han överhuvudtaget blev till någonting, då han var så liten att börja med!

Mera under är väl den ordagranna översättningen av uttrycket, men som framgår av exemplen är betydelsen lite mera nyanserad än så.

 

 

Ta uo me!

”Ta uo me!” brukade någon förskräckt ropa på skolgården ibland, om leken blev för våldsam.  Ibland hände det sig att man blev osäker på om man skulle klara sig undan i hoddji, som var en vanlig lek i min barndom.  Man sprang efter varandra och lekte tafatt.

Kanske blev vi flickor till och med rädda någon gång när pojkarna lekte för våldsamt i leken Herre på täppan.  Nu minns jag inte riktigt hur det gick till, men jag tror att en stod uppe på en sandhop, någon kulle eller stor sten.  Leken gick ut på att man skulle knuffa ner den som försökte ta sig upp.  Pojkarna var förstås lite starkare, så om vi började känna oss underlägsna så var enda utvägen att ropa ta uo me.

Lite sjömmand var det allt att använda frasen, som innebar att man enkelt kunde ta sig ur leken. Man kunde lätt börja anses pito om man gjordet för ofta.

I verkliga livet är det inte så lätt att ropa ta uo me, utan man får försöka klara sig igenom diverse kinkiga situationer på annat sätt.

Kartjil å karkäl oåv

– E va in lang kartjil ti kaar!

– Det var en lång räkel till karl!

– Dem hadd draijji in na langa kartjilar i vedaliidri.

– De hade dragit in några långa (torra)  trädgrenar i vedlidret.

Kanske Ernst Kirchsteiger kunde hitta på någon användning fy kartjilan.  Själv är han ju också in lang kartjil.

– An karkla oåv me in tokan faart,  så it henda ja me naa.

– Han lade iväg med en sådan fart, så jag hann inte med alls.

Karklasi antyder också att man har långa ben.  Man får således anta att kartjil och karkäl är ord av samma stam.  De används knappast numera, men jag kommer ihåg att min mormor hade dem i sitt ordförråd.

På bilden syns hur Ernst har förvandlat in kartjil till klädhängare.  Bild från TV4.