Månadsarkiv: november 2015

Tvoålåtalado

Som bekant fanns det förr i tiden väldigt många lador i Österbotten.  De byggdes på ängarna för att man skulle kunna bärga in höet snabbt och effektivt under enjistiidin.  Man skötte höbärgningen med häst och en lång väg hem till gården med varje hölass hade sinkat arbetet betydligt.  Byggnaderna hemmavid var inte så väl tilltagna heller, att man hade fått rum för allt hö.

Numera finns det inte många lador kvar, då man rivit de flesta efter hand på grund av effektiverat jordbruk och andra metoder att tillvarata gräsväxten.  Det fanns olika typer av lador, men mest förekommande var de små stockladorna med halmtak.  De byggdes med springor mellan stockarna för att luften skulle cirkulera bra.

Kommer ihåg att mommo, som var en otålig natur,  ofta föreslog att vi skulle börja ta in na vegghöij för att påskynda arbetet po enjan.  Avsikten var att vegghöiji småningom skulle torka längs väggarna i ladan.  Förslaget vann sällan gehör, om inte åskväder var i annalkande.

Det var ungefär vid den här tiden på året som man brukade börja far ett nait höijlass från ängsladorna – under förutsättning att e va slidafööri. Har för mig att snötäcket i regel brukade lägga sig tidigare på den tiden.

Kommer ihåg att det brukade finnas tvolåtalador också, där den ena halvan ofta var byggd av stockar och den andra me breebislååning.  Tvoålåtaladon var alltså en dubbellada.  Nu är det länge sedan jag såg någon sådan och det var till och med svårt att googla fram en bild.  

Denna på bilden ser ut att ha fått ett nytt plåttak.  Tyvärr känner jag inte till var bilden är tagen.tvoålåtalado

Ja tacka it fy sjuossin …

Det gick inte som på Strömsö idag, när jag skulle gå ut med hundvalpen.  Jag vill inte gå längs vägen med honom i koppel än, så vi har haft för vana att ga po lindona (gå på ängarna) här i omgivningarna.  I natt har det kommit en hel del snö, men jag tänkte att det går väl ändå.

Nåja, när vi skulle gå hade valpen burit bort en av mina gummistövlar, så jag fick ta ett par gamla.  På den ena av dem har halva skaftet gått åpp i liimningona (gått upp i limningen) med den följd att snön kom in på en gång och lade sig som en extra sula under foten.  Jag vart alltså loåghalt tillika som det var tungt att plumsa i snön.  Valpen hade dock inga problem, utan skuttade på som vanligt.

Vi gick ändå nästan hela den sträcka vi brukar innan vi vände om, men ja tacka it fy sjuossin när vi äntligen kom in igen.  Den ena stöveln med den extra snösulan satt fast som berget, så husbonden fick rycka ut och dra loss den.  Tror bestämt att jag kastar stövlarna i skräptunnan nu.

Tacka it fy sjuossin var ett vanligt talesätt här förr när det gällde någonting som inte blev riktigt så mycket värt i slutändan:

– On tacka it fy sjuossin tå on märkt ho mytji arbeit e vart.

– Hon blev lite missbytt (hade inte lust att tacka) när hon märkte hur mycket arbete det blev.

Ett foto tog vi på gården efter slutförd länk.  Till synes helt oberörd valp.

IMG-20151121-WA0000

Knepp loåghalt

Idag när jag skulle åka hem från jobbet tittade jag inte efter så noga, utan kneppt jackon loåghalt.  Till all lycka märkte jag att det kändes lite konstigt, så jag kunde rätta till saken innan någon annan lade märke till det.

Småbarn har ofta problem med knäppandet, så det händer allt som oftast att e vaal loåghalt.

Jag var tvungen att googla för att få fram den riktiga ordalydelsen.  I Sverige är det tydligen vanligt att ”knäppa brännvin eller knäppa sup” – något som jag aldrig hört tidigare.  ”Låghalt” förekommer i standardsvenska bara om personer som har ett ben kortare än det andra.  Däremot finns exempel på att ”knäppa halt” i någon rikssvensk dialekt.

Finns det månne andra benämningar i våra dialekter än knepp loåghalt?

 

Håppalåod

– Sess nedä no å hald frädin!  Sluot ti spring åkring såm it anna håppalåod!

– Sätt dig ner och ta det lugnt nu!  Sluta spring omkring som en annan orosande!

– An e no it toko håppalåod å.  Halls it po nait arbeit, uotan byytä fy jemnan.

– Han är nu en sådan hoppjerka också.  Kan inte stanna på någon arbetsplats, utan byter hela tiden.

Själva ordet håppalåod är ju egentligen ganska fult, då  man får anta att det syftar på pungen, som kallas för låodi i vörådialekten.  Det är väl nog bara den äldre generationen som känner till ordet numera.

 

Ta nain i hampon

– Do fåå nåo tag on i hampon, åm do ska fo on ti lyyd naa.

– Du får nog ta henne i luven, om du ska få henne att lyda alls.

– An kåmbä jemt heim fy seint, an sko båod tagas i hampon.

– Han kommer alltid hem för sent, han borde luggas.

Talesättet ta nain i hampon håller på att falla bort och ersätts med exempelvis hald i sjack, hald ett eller ha oåt nain.  Ta någon i hampan finns också i standardsvenska och hampan lär komma från hampahår.  Man tog alltså någon i håret eller luggade personen i fråga.

Googlad bild på hampahår.

hampahår