Månadsarkiv: september 2013

Glenn åpp

E siir uot ti glenn åpp måot kveldi!  Efter ett par gråa dagar verkar det nu att klarna upp till kvällen.  Mitt första inlägg på bloggen handlade om samma  sak, men då var uttrycket sjäär åpp i stället.  Väder och vind är ju ett kärt samtalsämne med många olika ord och varianter.  Andra typer av väder har jag tagit till behandling här.

Förr kunde man också använda glenn åpp om människor:  On glenna åpp tå do kåm!  Då betyder det ungefär lyste upp.  Jag tror ändå att många skulle se ut som ett frågetecken inför ordet numera.

 

Annonser

Feijjin

Sido no va an nåo feijjin tå an fig se na kaff!  Feijjin är ett gammalt dialektord i betydelsen glad eller förnöjd.  Personen i fråga kan också med minspel och gester visa att så är fallet.  Numera skulle vi kanske säga att an va till se i stället.

På något sätt tänker jag alltid på äldre personer i sammanhanget.  Gummor och gubbar som annars resignerat lite men som ibland kan visa en glimt av glädje.  Det behöver inte vara några stora omvälvande händelser, utan en kopp kaffe med dopp eller ett besök av barnbarnen kan göra att dem vaal feijjin.

Saal ihåop å ga me lippon

När det drar ihop sig till bemärkelsedagar kan det hända att e ska saalas ihåop till en present.  Det kan också gälla en organisation eller välgörenhetsförening som behöver pengar för ett behjärtansvärt ändamål.  Då kan man saal ihåop ganska stora summor av allmänheten.  Det innebär alltså  att man samlar in pengar.

Ett annat talesätt som används i samma betydelse  är ti ga me lippon.  Det är väl mest i kyrkan som man gaa me lippon när kollekten uppbärs, men ibland kunde man förr höra talesättet användas i mera alldagliga sammanhang:  Jaanå, åm it e ga po na anna sett fåå ni vel by gaa me lippon.

Båda dessa uttryck är gamla och numera samla man ihåop pängan å bjäär åpp kålektin i stället.

Båojär

Om höstarna efter skolstarten är det vanligt att förkylningar och diverse fasåottar  (farsoter) tar fart.  Den första förkylningen håller på att klinga av, även om det varit en ovanligt seg sort som tenderat att komma tillbaka om man inte sköter sig.

Nu har magafari kommit i svang i stället.  Magsjuka är en åkomma som är ett återkommande fenomen på dagis och skola, där smittan kan grassera fritt i de stora barngrupperna.  I bästa fall går den över på en eller två dagar, om man får ut skräpet endera vägen.  I sämsta fall får man gå omkring och må illa många dagar om e by båojär, dvs. om sjukdomen inte bryter ut riktigt, utan ligger i och pyr i magen länge.

För mig känns det nästan som förkylningen ha byra båojär, då slembildningen och skröumasi inte vill släppa riktigt ens efter mera än tre veckor.

Ordet båojär betonas på båda stavelserna.  Det är ett gammalt ord som den yngre generationen knappast förstår mera.

 

Heng lipalotton elo heng bjuolan

Hösten är kommen och efter den långa, sköna sensommaren får man väl låta sig nöja med det utan ti heng lipalotton.  Uttrycken i rubriken är väldigt gamla och jag minns inte ens när jag senast hörde dem yttras.

Om man hengär bjuolan elo lipalotton visar man tydligt med läpparna att man är missnöjd.  Det brukade mestadels vara barn som öppet vågade visa sitt missnöje å hengd bjuolan om något var motbjudande elo åotipass (opassande för dem).

Så här kunde det låta:  Nå, va staa do tidee å hengär bjuolan oåt?  Gaa no bara å räfs ront ladon!

Jag vill minnas att det också kunde finnas någon vuxen som var grinig till naturen och öppet visade sin avoghet genom att heng bjuolan.

De googlade bilderna får illustrera fenomenet.

heng bjuolan

Håks

Ja håksa att jag glömt ett av de mera karakteristiska orden i vår dialekt.  Jag har ändå på känn att håks och böjningsformen håksar är i användning i ganska många österbottniska dialekter.

Här följer några exempel på lite olika situationer me håksasi:

Ja håksa it me, ja saa fy mytji! – Jag tänkte inte mig för, jag försade mig!

Do håksa vel ti tjööp kaffi? –  Du kom väl ihåg att köpa kaffe?

Do sko jo konn håks po na anna. –  Du kunde hitta på något annat.

Håksa do va an määra? – Fattade du vad han menade?

Håksa do att ja va bårt i gåår? – Kom du att tänka på att jag var borta i går.

Ja håksa it ti ta me na mat. – Jag kom inte ihåg att ta mat med.

Håks po me å nain gang! –  Tänk på mig också någon gång!

Som framgår av exemplen finns det inget bra heltäckande ord för håks i standardsvenskan.  Jag antar att håks är ett lånord från finskans hoksata.

Det finns också ett besläktat substantiv:  Ho haa do e me håksona? 

Det kan betyda :  Hur har du det med minnet?

eller:              Hur har du det med fattningsförmågan?

 

 

Pängan

Haa do na pängar?  Jåå, fäm å fämti.  Dessa två korta meningar får illustrera hur brett ä-ljud vi har i vissa ord.  Det är det gamla karakteristiska uttalet i vörådialekten, men numera har jag märkt att många börjar undvika det uttalet och övergår till pengan– och femvarianten.  Möjligen försöker man kamouflera hur bred dialekt man pratar.

Börjar fundera på hur pass utbrett det breda ä-ljudet är, för vi behöver inte köra längre än till Masuunin i Oravais, så hörs inga breda ä-ljud längre. Hur är det på andra håll i Österbotten?