Månadsarkiv: mars 2013

Tistess

Ordet tistess ska betonas på andra stavelsen och är fortfarande ganska vanligt förekommande i vår dialekt: Va nain vexin tistess tå ni byra bränn blason?  Meningen betyder:  Var någon vuxen närvarande (tillstädes)  när ni tände brasan?

E jelldär ti va tistess fron måånin!  Det gäller att vara med/på plats från morgonen.  Haa do allt tavara tistess så vi kan byr diräkt?  Har du alla sakerna till hands, så vi kan börja direkt?  Som framgår av exemplen kan ordet ha lite olika betydelse, men huvudbetydelsen är att vara närvarande.

 

Annonser

Akodäär åm poåskblason

När jag var barn var det vanligt att man hade flera påskbrasor i samma by.  Vi brukade alltid ha en i Brännan på den tiden.  Den var inte så värst stor, men tillräckligt för att vi skulle få ha roligt några timmar i alla fall.  Jag kommer ihåg en påsk när jag var i 10-års åldern,  då det verkade bli lite svårt att få ihop en brasa.  Våra pappor brukade ställa upp och hugga ner någon gran så vi fick ris att draa ti blason.  Vi barn hade ingenting emot att hjälpa till med att dra riset,  för det var liksom en del av nöjet.

Den gången var det ingen som ville ställa upp och hugga åt oss och humöret var inte det bästa under påskveckan.  En eftermiddag beslöt jag själv att göra något åt saken och så gick jag och pratade med grannbarnens pappa, som till slut lovade att hjälpa till.

När jag kom hem den dagen meddelade jag glad i hågen åt mamma och pappa att no ha ja foått akodäära åm poåskblason.  Jag blev lite förnärmad när de reagerade med att skratta åt mig, men det var ju bara för att jag använde ordet akodäära.  Det var ju inte direkt ett ord som barn brukade säga.  Akodäär i vår dialekt betyder att komma överens eller föranstalta om något, så jag hade ju använt ordet på rätt sätt.  E vart in blaso även den påsken.

 

Det var en brasa av den här storleken vi brukade ha.  Bilden är googlad.poåskblaso

Pissmöuran elo eitagaddan

Ytterligare ett vårtecken – åtminstone inomhus!  Vi har fått in pissmöuran, som brukligt på vårvintern.  I år var de ovanligt tidigt ute, redan i slutet av februari flyttade  de första in.  De är av den småvuxna sorten och är mörkbruna, tror jag.  De kryper omkring lite överallt och verkar gilla badrummet och köket mest.  Runt diskhon och tvättfatet har de sin gång.  Har försökt lägga ut gift, men det är ju inte så lämpligt i köket där man ska laga mat.  Finns det något bra botemedel mot pissmöuran elo eitagaddan, som vi också kallar dem?

De brukar försvinna ur åsyn när våren framskrider, men ännu är det flera veckor innan det sker.

Se, nu när jag skulle föreviga dem på bild, så ser jag inte röken av en enda pissmöur!  Kanske har de redan börjat dra sig tillbaka?

Ploågtilttona

I dag på eftermiddagen såg jag att ploåg(a)tilttona e i veedri på vissa ställen.  Våren rycker allt närmare och de tilttor som plogen vände upp i höstas börjar komma i dagen.  Tilta är ett gammalt svenskt ord som numera mest används dialektalt.  Ploågfårona brukar vi också prata om, men fårona ligger under tilttona som vänts upp.

Tänk att det är så mycket trevligare med tilttona på våren än på hösten!

Man får väl anta att tiltto har att göra med det engelska verbet tilt,  som betyder luta.

Fotot är taget i går kväll.

ploågtilttona

Spryttjona

Det börjar kännas att det är lite vår i luften i alla fall.  E by vååjär som vi brukar uttrycka oss, vilket betyder att det börjar bli allt mera tecken på vår.  På dagens promenad kunde jag konstatera att spryttjona i gångbanan blir allt större när tjälen arbetar sig fram.  Nu får vi bara vänta på att e vaal spryttjona i isen också.  Ännu lär det gå för sig att köra bil över isen till Oravais.

Husfasader kan få spryttjor av andra orsaker.  Det kan också bli  spryttjor i  porslinsföremål om man tappar dem eller annars hanterar dem ovarsamt.  För att nu inte glömma påskäggen som lätt spricker.

Numera tror jag att den yngre generationen talar om sprickor och  sprickona i stället.

På bilden syns spryttjona i gångbanan som får repareras varje år.

spryttjo

Joånona

Alla utvecklar vi lite speciella joånor under årens lopp.  Joåno är det ord vi använder i bemärkelsen egenhet eller speciellt beteende.   Man måste bara göra saker enligt ett visst sätt – man måste duscha en halv timme varje morgon eller så får man absolut inte äta potatis.  Sina egna joånor har man kanske minst koll på.

Tonårspojkar brukar ofta få skulden för det ena med det andra – bara för att de brukar vara stökiga.   Man har helt enkelt fördomar för att pojkar brukar ha toko joånor.

Jag kan berätta en liten anekdot i anslutning till påsken och religionsundervisningen, när vår dotter gick i första klass.  Lärarinnan hade berättat om Jesus och lärjungarna i Getsemane.  Berättelsen kom till den punkt när Judas förrådde Jesus och lärarinnan hade av allt att döma lyckats väl i att levandegöra berättelsen.  Vår dotter markerade ivrigt och sade: Inte visste jag att lärjungarna hade tukku jåånor”.  Lärarinnan berättade senare historien för mig på föräldrakvarten.  Det är inte alltid så lätt när man som sjuåring ska försöka prata lite bättre svenska…

Våffädag

Marie bebådelsedag eller vårfrudagen firades tidigare 25 mars, som är nio månader före Jesu födelse.  Sedermera har Marie bebådelsedag flyttats till söndagen mellan 22 och 28 mars, om det inte är Palmsöndagen som i år.  I år var alltså Marie bebådelsedag redan 17 mars.  Lite krångligt är det alltså.

Småningom har uttalet av vårfrudagen förvanskats så att det har blivit våffudag eller våffädag, som alltid firas 25 mars.  Våfflor passade bra vid denna tidpunkt då hönornas värpning kommit i gång och man hade tillgång till färska ägg.  De enklaste våfflorna gjordes endast av mjöl och vatten, men på våren kunde man unna sig våfflor med smör, ägg och mjölk.  Sålunda firade man vårens ankomst.

I dag är det alltså våfflor med vispgrädde och sylt på menyn!

Det finns ett gammalt talesätt i anslutning till våffädag som lyder: Liika mytji snöön såm liggä po taatji po våffädag liggä me jässgåålan po fösta maj.  Innebörden blir alltså:  Lika mycket snö som ligger på taket på vårfrudagen ligger vid gärdsgårdarna på första maj.  Man får ju anta att det var antingen halm- eller pärttak som avsågs.  Av sådana tak rasade ju inte snön som av moderna plåttak, utan smälte långsamt bort.  Vi kan kanske jämföra med dagens filt- eller tegeltak.

Lite snö ligger ännu kvar på taken, vilket skulle antyda en sen vår.  Bilden är från i går.

snö på taket