Månadsarkiv: mars 2015

Päärona e halva föödon

I självhushållningens tid var potatis basen i födan.  Man var mån om potatislandet. Potatisknölarna togs upp ur källaren i gåomans tiid för att groddarna skulle växa ut ordentligt innan sättning – dem sko vex uot.

Så fort jorden redde sig skulle potatisen i jorden.  Man satte dem för hand me breigräfton eller med häst och pääronaali av den typ som syns på bilden.

aaliSedan skulle pääronlandi hallas noggrant för att hålla ogräset i schack.  Efter ytterligare någon vecka mylda man päärona – man kupade upp jorden för att potatisen inte skulle bli grön.

På hösten då päärona hade kallnat i landet var det dags för päärontagasi.  Allt tillgängligt folk i familjen ställde upp vid upptagningen.  Smååpäärona sorterades skilt som utsäde till följande år.  Vissa gårdar hade stort pääronland, som också skulle räcka till för utfodring av kräätjin (kreaturen).  Den potatisen kokades vartefter i en stor gryta på gården innan man stilla dem ot kräätjin.

Matpäärona fördes till källaren som för det mesta låg under en lucka i uonsgålvi.  Det var en något smutsig hantering, så husmor hade en del arbete med att skura bort pääronjåolin. Päärona skulle räcka hela året och utgjorde stommen i födan – dem va halva föödon.  Till päärona serverades i bästa fall kött.  Tjöt å päärona (köttsoppa) var populär husmanskost.   Saltad fisk i någon form hörde till standardmaten me lakaveeton elo pickaveeton.  Den bestod av vatten från potatiskoket, smör, lök och salt.

Annonser

Sjövälhyndo elo tjövälhyndo

Förr var det inte så vanligt att folk hade hundar enbart som sällskapdjur, utan de var uttryckligen vakthundar och skulle stå ute på gården i en lina.  Det var ju inte så kul för dem alla gånger, så följden blev ofta att bandhundar skällde en hel del.  Vissa skällde de facto allt i ett och då kommer ordet sjövälhyndo in i bilden.

Nu har jag förstått att varianten tjövälhyndo också är bekant, men i min hemby var det nog sjövälhyndo som användes.  Vet inte om hyndona skällde etter värre än hanhundar, för sjövälhond har jag inte hört.   I standardspråket finns visserligen talesättet att ‘skälla som en bandhund’.

Sjövälhyndo var definitivt ett skällsord och kunde dessvärre också överföras på kvinnfolk vid behov.

lataus (1)

Jet nain uor huosi

– Tå påjkan va i åppvextin tråodd ja dem sko jet ås uor huosi.

– När pojkarna var i tonåren trodde jag de skulle äta oss ur huset.

– Hondin je så åomöjli ti jet, så an må no jet ås uor huosi.

–  Hunden är ett sånt matvrak, så det är risk att han äter oss ur huset.

‘Äta någon ur huset’ är faktiskt ett gångbart talesätt även i standardspråket, även om det inte förekommer så ofta i skrift.

E kåmbä bara såm uor in pelsärm

– An konna katjeesin så braa, så e kåm bara såm uor in pelsärm.

– Han kunde katekesen som rinnande vatten.

– E vart it hellräin, e kåmbär bara såm uor in pelsärm

– Det blev hällregn, det regnar som om himlen vore öppen.

Talesättet ovan är väldigt gammalt och härrör från den tid när det var vanligt med fårskinns- och kalvskinnspälsar.  Ordagrant betyder det att ”det kommer som ur en pälsärm”, vilket antyder att strömmen är strid.

Boksoläär

Vår frass har genomgått en liten personlighetsförändring på gamla dagar.  Han har alltid varit timid, försiktig och lite sjogg.  Nu tar han sig för med att komma upp i soffan om kvällarna och vill ha uppmärksamhet.  Vid sängdags kommer han i sängen en stund.

På morgnarna har han börjat med en lite irriterande ovana, då han kommer i sängen och trampar runt huvudet på håret och bökar samtidigt.  Det luggar så otroligt, så det går inte att ignorera.  Här kommer ordet boksoläär in:  Va boksoläära do åpåå me?  Det brukar jag fråga honom och svänga mig på andra sidan, men det hjälper förstås inte.  Han kommer på morgontimmarna, vid femtiden och då har jag ingen lust att stiga upp.

Hunden igen kan komma och böka under bäddmadrassen med näsan eller lyfter på armar och ben om inget annat hjälper.  Han är ännu bättre på boksoläärasi.

Småbarn kan också bli beskyllda för att boksoläär, brång åpåå eller bråt åpåå när de kommer upp i varv.

På bilden lite mildare behandling kompisar emellan.2015-02-18 21.26.28

Åm an sjångä po måånin, ska an grååt innan kveldi

Talesättet i rubriken var vanligt i min barndom.  Man skulle alltså akta sig för att inleda dagen med sång, för då skulle det gå illa.  Alltför stora glädjeyttringar förebådade olycka.

Än i denna dag aktar jag mig ti sjång åm måånan, om andan mot förmodan skulle falla på.  Kan fortfarande inombords höra min mormors röst varna för grååtin innan kveldi.  Vet ju att det inte finns något förnuft i sådant skrock, men så pass djupt sitter det i alla fall.

I standardsvensk variant skulle talesättet lyda:  Om man sjunger på morgonen, kommer man att få gråta innan kvällen.

Höut å höutona

–  Gobbin kåmbär heim seint, så ja mått höut matin po spiisin.

– Gubben kommer hem sent, så jag måste hålla maten varm på spisen.

– Höut ååt dem odentlit, åm dem it höö me na mindär!

– Huta åt dem ordentligt, om de inte hör med mindre!

Det finns alltså två olika användningssätt av höutasi – i betydelsen badda, hålla varmt och huta åt.  Möjligen kan finskans hautoa (hålla varmt) ha något med den första betydelsen att göraMotsvarande substantiv är in höuto.  Åthutning har ju en viss likhet med ordet.

– Vi måst lag e me ååning, annas fåå vi in höuto.

– Vi måste göra det med ordning, annars får vi en åthutning/uppsträckning.