Månadsarkiv: maj 2015

Såm in låokka

Om vårarna när utarbetet tar vid och når sin kulmen på försommaren,  händer det allt som oftast att jag finner mig själv stående såm in låokka.  Det tar sin tid att få ryggen uträtad när man gått böjd i pääronlandi eller i blåombenkan.  Det hör väl åldern till, för som ung var det inte desto större problem.

Låokkan hör ju egentligen till hästens seldon, men den böjda formen gör det lätt att överföra låokkan till ett användbart talesätt.  Den riktiga benämningen lär vara loksele, men det används ,såvitt jag vet, knappast i våra trakter.

På bilden en fin arbetshäst i skogsarbete med låokkan över ryggen.

låokka

 

Möuran

Det finns olika sorts möurar.  Tidigare har jag behandlat eitagaddan elo pissmöuran, som krävde ett skilt inlägg.  

Här kommer ett par exempel på andra möurar.

I går kväll kom hunden in från uterummet, där han brukar gilla att ligga och svalka sig.  Det hade varit mycket uteaktiviteter i går vid villan, så han såg ganska stel ut i benen när han kom in.  Vi undrade om han var limin, vilket hör till om vårarna när han börjar rusa upp och nerför backen vid villan.  Eftersom han legat ganska länge i samma ställning började vi fundera att an hadd möuran i beinin.  Det innebär att någon kroppsdel, för människor för det mesta ben eller armar, har domnat bort och när man börjar röra sig blir det en pickande, stickande känsla i dem.  Svårt att säga med djur, när de inte kan prata.  Övergående symtom hur som helst och idag är han fit for fight igen.  Elo besta böuk.

Vissa tillställningar, som årsmöten och talkotillfällen, brukar av förekommen anledning  inte vara så välbesökta.  Då kan vi säga att e va it så mang möurar tär.  Det var alltså inte så många personer som slöt upp.

 

E gaar it uo na ruom

Våren är en bråd tid för många människor.  Så har det alltid varit på landet i antiidin.  Säden ska i jorden och det ska förberedas på bästa sätt.  I år såg det så bra ut; tjälen gick tidigt ur marken och det torkade upp med rekordfart.  Redan före första maj kördes de första harvorna ut på åkrarna.

Sedan kom regnet och det blev stopp.  E vart båljit på fälten och nu börjar bönderna bli smått åonalo eller otåliga.  E gaar it uo na ruom passar bra i sammanhanget.  Ingenting kan göras och det går inte framåt, vilket kan vara stressande för en del.  Andra igen tar det lugnt och konstaterar att säden brukar komma i jorden varje år.

Min mamma och mommo hörde till den otåliga typ av människor som stressade upp sig om arbetet inte fick gå framåt som beräknat.  Det var alltså mamma som brukade mumla om att e gaar it uo na ruom.  Ordagrant skulle det bli:  Det går ingenting ur rummen.

 

Siian sjöö

Det har regnat mera än normalt i maj månad – hittills mera än 40 mm.  De facto har vi enligt Metereologiska institutet haft den regnigaste majmånaden sedan 1961.  Man behöver bara se sig omkring lite för att se vattenfyllda diken överallt och på en del åkrar har det varit siian sjöö.

Siian sjöö innebär tillfällig översvämning på ställen som annars brukar vara torra.  År 2004 hade vi en stor översvämning i Vörå, då både Vörå å och Kimo å svämmade över sina bräddar och ställde till med stor förödelse för folk som hade sina hus i närheten.  Det var siian sjöö i Rökiö och man kunde paddla genom allén mot Norrvalla.  Här i Kaitsor såg jag när ett par skolpojkar hoppade från riksåttan ner i tunneln och tog sig ett dopp i det djupa vattnet.

Vi får ju hoppas att regnet tar slut nu, så bönderna kommer sig ut på åkrarna och kan fortsätta med plantääninjin (såningsarbetet).  Pääronlandi väntar också på tjänligare väder, så vi får setona i jåolin.

Bilden är från Rötji i augusti 2004.

översvämning i Rökiö

Åoknytt

Förr i tiden var man mera benägen att tro på övernaturliga väsen som älvor, spöken, tomtar och troll. Samlingsnamn för dem var oknytt eller åoknytt.  Ett av de mera oskyldiga fenomenen var att man skulle lägga ut gröt åt jultomten på julaftonen.  Hustomtar igen kunde vara behjälpliga i hemmets sysslor.

Om man gick i skogen skulle man akta sig, för man kunde bli bergtagen av trollen och då var det nästan omöjligt att ta sig därifrån.  Trollen  var emellertid rädda för järn, så man brukade sätta upp något järnföremål ovanför ytterdörren som skydd.

När jag var barn var det ändå ganska lite tal om sådana saker, men någon gång kunde man höra att det pratades om na åoknytt.  Fick för mig att man aktade sig för att skrämma oss barn, men en viss tro på övernaturliga väsen eller åoknytt fanns nog.  Det enda som var helt i sin ordning att tala om var brånnsgobbin.  Vi barn fick inte gå nära brunnen, fy tå sko brånnsgobbin tag ås.

brånnsgobbin

Vesol elo vador

– Va je e fy vadorar såm ha vari å jåort ill no ijen?

– Vad är det för odågor som har varit och gjort ofog nu igen?

– E va na smoå vesolar såm sprang ront knuotin.

– Det var några pojkvaskrar/pojkspolingar som sprang om husknuten.

Vesolan å vadoran har ungefär samma betydelse.  På något sätt känns det som om in vador har en mera negativ klang.  In vesol kan i vissa fall bara vara en liten, kvickfotad pojke.

Vadoran kan också finnas i vattendrag och är ett lättfångat byte för katter, då de är ganska sävliga av sig.  Vår frass brukade komma hem med vadoran och lägga dem på rad på terrassen. Det handlar alltså om ett dialektord för vattensorkar.  De kan bli rätt så stora och kan vara både svarta och bruna.

vattensork

Åppstelld å råålöös

– An foår it va råålöös, fy tå vaal it na mytji jåort.

– Man får inte vara rådlös, för då blir inte mycket gjort.

Som bekant stod arbetsförmågan och viljan att göra rätt för sig högt i kurs i det gamla bondesamhället; an sko va viljand i arbeiti.  Ganska ofta uppstod oförutsedda situationer i arbetsmomenten som skulle lösas på bästa sätt, helst så snabbt som möjligt.  Kapina (redskap) kunde gå sönder och det tarvades förmåga att reparera dem.  Då  gick det inte för sig att va råålöös elo åppstelld, som är ett annat ord i nästan samma betydelse.   I standardsvenska blir man bara ställd eller handfallen.

– Gobbin va dokti ti bygg åm naa jick såndär, så vi vart it åppstelld i fösta taaji.

– Gubben var duktig att reparera om något gick sönder, så vi blev inte handfallna i första taget.

Det dög inte heller för barnen att tappa modet å by knell å knalm, utan de uppfostrades tidigt att tåla motgångar och hitta utvägar.  Det var så livet var, det var ingen dans på rosor uotan jemt arbeit.

Båda orden i rubriken används fortfarande i vår dialekt.