Månadsarkiv: mars 2014

Hyypp å skånk po kvartan

Härliga tider ligger framför oss nu när våren gör sitt intåg.  Snön har smält bort för länge sedan och gårdsplanerna börjar torka upp.  När vi gick i folkskolan var det roligt när lekarna po kvartan (på rasterna) kunde återupptas på riktigt.  Vi flickor brukade rita upp rutor i ett visst mönster i sanden å så byra vi skånk.  Det var ju inte asfalterade gårdsplaner på den tiden.

skånckasi

 

 

En annan populär aktivitet var hyyppasi.  Det gick ut på att vi kastade en liten boll på alla möjliga olika sätt i en uppgjord ordning.  Bollen skulle kastas mot en vägg och sedan skulle man ta lyyron.  Vi kastade på alla möjliga sätt – underifrån, ovanför huvudet, med ett sorts servekast, under benet, med ryggen mot väggen, snurrade runt ett varv… Jag minns tyvärr  inte alla moment, men leken gick ut på att alltid ta lyyron.  Om vi stapla (missade bollen) var det att börja om från början.

Vi brukade också håpp reip med ett långt rep.  Två flickor vevade håppreipi och en i gången hoppade.  Man hoppade tills man stapla och ibland kunde man vara två som hoppade samtidigt.  Det var många av oss som blev riktigt skickliga med trägen övning.  Momentet när man skulle hoppa in i repet var mest spännande.

Pojkarna var inte med  de här lekarna, utan de spelade boll eller kula.

Sedan fanns det ju många lekar som alla deltog i,  som tiiji stickor,  kalikatjeppin, kåddon, brännbåll å klappjakt.

 

 

 

 

 

Toossmonnin

Det är inte ofta man hör toossmonnin mera ens i Vörå.  Tidigare har jag skrivit om vårt något originella uttal av toovvi (tået), som osökt leder oss fram till  toossmonnin.  Ungdomar kunde ha samling i toossmonnin när det var danskvällar.  Monnin syftar på mynningen; man samlades alltså just vid utfarten av tået.  Rötji toossmonnin var allmänt bekant i kommunen.

En större postlåda, en s.k. kastlåda, för Vasabladet brukade finnas i toossmonnin, där hela byn fick hämta det tidigt på morgonen.  Då kunde man byta några ord med grannarna samtidigt.  Numera sker ju utdelning av dagstidningen till egen postlåda.

På bilden toossmonnin po Boddhaga toovvi i min hemby.

Bild0670

 

Slöötjo(t)

Våra frassar har ändrat personlighet med stigande ålder.  Den yngre som nu torde vara nio år var väldigt reserverad som ung, vilket berodde på att han hade hunnit bli ett par månader gammal när mamman kom hem med hela kullen.  Ungarna var sjogg (skygga) å vild.  De både fräste och klöste, men en frass fick ändå stanna hos oss på nåder.

Nu äntligen det senaste året har han blivit riktigt tam, till och med slöötjot.  Det betyder att han kommer och ställer sig in och buffar på mig, speciellt på morgnarna vid 6-tiden.  Malasi å boffasi vill aldrig ta slut, fast jag försöker vända mig bort.  För det mesta slutar det med att jag får lov att stiga upp och då ska han ha mat förstås.  Älschin har ungefär samma betydelse som slöötjo, men i något mildare grad.

Slöötjo kan också användas om människor. Det brukar vara lättfotade fruntimmer som tillskrivs den något tvivelaktiga egenskapen.  Ordet kan som predikatsfyllnad användas med eller utan -t på slutet.   Andra sådana, tidigare behandlade ord  är tjyyvso(t) , sjetso(t) och oåvo(t).

Här ligger frassin och gonar sig på en suddig mobilbild.

Bild0666

Kveedo

I höstas när vi fick stor äppelskörd gjorde jag en en hel soovv (så) full med äppelmust.  Vi drack upp största delen ganska fort, men jag har ett par stora dunkar i jordkällaren ännu.  En flaska blev kvar i kylskåpet och idag tänkte jag prova hur det smakade.  Var lite betänksam när jag skulle öppna korken, ifall det skulle bli en riktig puff.  Det är lätt hänt att det blir en jäsningsprocess och då hade det varit ganska mytji kveedo i drycken.  Men det gick bra, det blev ingen puff alls och drycken smakar fortfarande utmärkt.   Lite bubblor får det allt vara.

Kveedo betyder ungefär styrka och ordet används inte just mera.   I limonaad finns det kolsyra som ger kveedon och i sprit utgörs kveedon av alkohol.  Ett annat gångbart ord i sammanhanget är pråina.

På  bilden ser man lite bubblor i glaset och i flaskan finns en bottensats av äpplena.  De skulle silas genom duk, men min duk var inte så tät, så de minsta partiklarna av fruktkött kom med.  Det blir nog flera omgångar med äppelmust, för så pass friskt smakar det.

Bild0647

Haanilin å tan håål

– Haanilin i no he, ha ja sita jär tärt e byra illvedär!

– Tusan också, har jag suttit här tills det blev yrväder!

Kom att tänka på uttrycket i går kväll när snön yrde runt knutarna.  Det var mommo som brukade yttra de orden, när hon var på besök hos oss.  Hon hade för vana att komma po vilsåpee  nån gång i veckan på förmiddagen. I allmänhet gjorde hon sig ingen brådska, utan satt godmodigt och pratade och las (läste) Vaasablaadi mellan varven.  Avståndet till hennes stuga var inte långt, ungefär en kilometer, men det var ju inte roligt att bege sig iväg hem i regn och yrväder. Det brukade sluta med att mamma skjutsade hem henne med bil.

Mommo brukade inte svära, utan haanilin var det kraftuttryck hon kunde tänka sig.  Som jag uppfattade saken var det en mildare variant av  fänin eller eventuellt saamarin.  Ordet kan användas än i denna dag, när tillfälle ges:

– Demdi haanilan, va ha dem hitta påå no ijen!  I den här meningen kan man översätta haanilan ungefär med odågor.

Tan håål är ett annat gammalt kraftuttryck, som fallit i glömska:

-Jä do åm idee kåmbä tan håål å tagä de!

– Fan tar dig om du gör om det!

Troligtvis är tan håål samma som hin håle. Tan snöud är ytterligare en variant på samma tema.  Den snöde lär vara förlagan till ordet.

Något mildare ord i samma bemärkelse är  andi tuosan eller andi tuosarin.  Det betyder  ungefär en sån tusan.

 

 

Plikti

Förra veckan hade polisen en drive med kontroller i nejden och hade ställt sig strategiskt mitt i kommuncentrum där hastighetsbegränsningen är 40.  Man kan lätt konstatera, att de förare som kör 40 där regelbundet är väldigt lätt räknade och det vet polisen om.   Nåja, jag hann se en blåklädd po hålldi (på avstånd) och kunde smidigt sakta farten.  Dessutom skulle jag svänga vänster just där de stod, så farten var inte hög. Jag klarade mig alltså undan plikti.

Plikt är det gamla ordet för böter i vår dialekt, men det är nog få som använder det mera.  Man kunde också fråga:  ”Plikta do?”  Numera fåå vi böötrin i stället.

Taso å fisin

Det är inte så ofta man hör att nain e taso mera.  Det var däremot ett favoritord när jag var i tonåren.  Det var mest föräldrarna som fick höra att dem va taso, när de inte verkade förstå de mest självklara saker:  Ni e nåo taso ni!  Nåo mått ja fo fa ti dansin po löödain fast ja ha vari sjuok.

När jag tänker tillbaka på att jag brukade säga att pappa va taso är det rent skrattretande.  Det var det mest långsökta ordet för att beskriva hans något kärva, men rakryggade karaktär.  Han brukade ta omdömet med upphöjt lugn som vanligt. Nu använder ungdomarna löjli eller töntto i samma betydelse.  Betydligt mera slätstrukna ord än taso.  I äldre litteratur kan man hitta ordet tassig i samma betydelse.

Fisin ligger ganska nära i betydelse: Klart  do ska ta in tobak, iiss it va fisin no!  Fisin betyder ungefär att man är lite vek, klen eller räddhågsen.  Det lär komma från det mera ovanliga svenska ordet vesen.

Edit:  Dottern påminde om att jag ska lägga till att en person som är taso kan kallas för in tasalapp eller till och med in tasalåbb.