Dessa tre ord betyder i min dialekt ungefär samma sak, alltså gnälla eller beklaga sig.
I min familj blev vi barn itutade att vi it sko knell elo knalm. Det var min mommos motto: ”Ja tåål it knalmaran” och k:et uttalades i hennes generation på det gamla viset som låter som ngalmaran. Budskapet var i alla fall klart och hade tydlig effekt, vi var för det mesta åoknalma elo åoknelld.
Jalma känns som om det är ett mera återkommande gnällande: Jalmar å påå heila tiidin. Katter jalmar (jamar) också när de ber om någonting.
Jag jalmar (njalmar) också, och knärssar gör jag också, jag är en pito flicko! 😀
GillaGilla
Ja, det finns ju varianten njalm också! Vi knässar också och det är enerverande. Pito är också ett inressant ord som kanske blir ett skilt inlägg någon gång:)
GillaGilla
Pingback: Gamla talesätt och dialektord » Blog Archive » K
Pingback: Gamla talesätt och dialektord » Blog Archive » Måitt