Mangälbröiti väntar på åtgärder som brukligt vid den här tiden på året. Om vintrarna orkar eller ids jag inte mangla alls, utan samlar allt på hög i ett skilt rum, som vi använder som ett upplagsrum. Många skulle säkert tycka att det är slarv, men för mig funkar det bra att ha it mangälbröit, alltså en stor hög med omanglat linne.
På det sättet får jag varje år använda upp alla mina manglade lakan, som blivit rätt många när jag ärvt välhållna lakan från olika håll. Om man inte använder lakanen kan dem vaal fyliga (betoning på andra stavelsen), vilket betyder att de blir sköra och kan gå sönder väldigt lätt.
Det brukar ta flera timmar i anspråk att mangla dem. Först ska de i alla fall stänkas med vatten och stå och dra några timmar.
Kleebröiti brukar vi kalla de stora högar av tvättade kläder som bärs in när de torkat utomhus. De ska också småningom tas om hand – vikas och strykas.
Vi brukade prata om höibröiti (stor höstack) när tårrhöiji (torrhöet) hade körts in i höiladon (höladan). Där var det som barn roligt att hoppa och leka. Numera har man väl inga höibröit mera utan höet balas och staplas.
Gamla talesätt och dialektord 
Då jag var barn gick vi till mangälstugon med bröiti. jag var livrädd för den stora mangeln. kanske därför jag aldrig manglar nånting ,äger ingen mangel. mor har en ,och där har jag nångång manglat nån bordsduk. sover gott i omanglade lakan. 🙂
GillaGilla
Kommer också ihåg att det fanns en mangälstogo i min hemby, men jag var aldrig dit. Mamma manglade hemma, först på en ålderdomlig handmangel och sedan på 60-talet köpte hon den som syns på bilden. Hållbara don på den tiden, men den är så tung att jag knappt orkar flytta den.
GillaGilla
Så har vi ”värkbröiti”, när timmer och virke lägger sig i en enda röra. Förekom speciellt vid flottning och lastning av virke på stora lastbåtar i trakten förr i världen.
GillaGilla
Det har du rätt i! Ståckbröiti kunde man också kalla det, kanske.
GillaGilla