Förr i tiden när man fick problem med ryggen eller om något gick ur led bar det iväg ti klöuvryttjarin. Det lär fortfarande finnas självlärda sådana, som är skickliga på leder och ryggåkommor.
Ofta gick klöuvryckasi i arv inom familjen, då den yngre generationen kunde lära sig genom att studera hur arbetet gick till i praktiken. Jag minns att man brukade fäälas ti (gå till) en betrodd klöuvryttjar me Fjäälsendan (vid Fjärdsändan) i Oravais.
Numera finns det utbildade kiropraktorer och naprapater för sådant.
Gamla talesätt och dialektord 
Nu kommer jag ihåg att mamma brukade prata om ”klöunan” när hom pratade om fötterna. Va ska ja sett po teije klöunan nu då?
GillaGilla
Om djur använder vi klöunan, men jag har inte hört det om människofötter. Men det skulle naturligtvis gå att förstå.
Använder ni klöuvryckar då?
GillaGilla
Jovisst, men int teide ”heimlaga” ryckaran,i så fall ska det vara nån välrenommerad1
GillaGilla
Ja, naturligtvis! Men jag menade själva ordet:) Fel uttryckt av mig.
GillaGilla
Klöurykkan har jag också gått till 🙂
GillaGilla
vandris
Då är både ordet och yrket välbekant.
GillaGilla