Kluotan

När jag i morse lade kläder i tvättmaskinen och tittade ut över det fina vädret, kom jag att tänka på hur man ännu när våra barn var spädbarn tvättade kluotan.  Kluotan var fållade tygstycken av gasväv som veks till lagom storlek för att användas som blöjor.  Man lade kluotin i en plastsnibb för att undvika läckage.

Det var mycket jobb med kluotan, för det kunde bli till och med tio kluotar per dygn att tvätta.  Man sköljde ur dem i kallt vatten först och lade dem i ett ämbar med kallvatten.  En gång per dag skulle de sedan tvättas i maskinen och helst hängas ute att torka.  Om det var fint väder med lite vind blev kluotan mjuka och fina, men vintertid fick man torka dem inomhus och då blev de hårda och otrevliga att lägga mot huden.  Då brukade man antingen stryka eller mangla dem för att få dem mjuka igen.

Sedan kom engångsblöjorna som visserligen förenklade blöjhanteringen radikalt, men då blev det i stället väldigt mycket avfall att hantera.

Jag börjar fundera om ordet kluot är besläktat med finskans luuttu som betyder trasa.