Kåohööling

I unga år var det ofta min uppgift att gå och hämta hem korna från hagen på sommarkvällarna, ti ga ett kåonar fron hagan.  Jag var alltså kåohööling.  Det var för det mesta en ganska lätt uppgift och vägen till Ståofasjäälon var inte särskilt  lång heller.  Det var bara att ta åpp ledi (öppna ledet) och så kom de helt självmant ut och gick hem i maklig takt.  Leidakåovin (ledarkon)  Leija med skällan kom först och de andra efter.  Som kåohööling brukade jag ha en liten kvist i handen, men vet nu inte om den behövdes heller. Har tyvärr ingen bild på jäälon men jag borde faktiskt ta mig dit för en nostalgitripp.  Allt har ju av någon anledning blivit betydligt mindre i formatet numera.

Ibland kunde det inträffa att någon granne ringde och upplyste om att kåonar va po illjääl och då blev det bråttom. Någon ko hade tagit sig ut genom stängslet på grannens  sädesfält och då skulle de motas in i hagan igen.  Kommer ihåg att det var tungt att springa i den långa säden, men tillika roligt när vi lyckades med uppgiften.