Den här tiden på året, ofta just i påsktider, brukar det bli dåligt väglag på våra små grusvägar. E vaal fyöfalli. Grus och gyttja följer sedan med in i huset med både tvåbenta och fyrfotade invånare. Speciellt jobbigt blir det med långhåriga hundar, då de har en tendens att vilja ruska av sig det värsta redan innanför dörren. Enda trösten är att klåttfööri brukar vara ganska snabbt övergående om vårarna.
– Tå an ska klöuv åpåå i jytjon, så vil e vaal föörot tär in å.
– Då man ska ta sig fram till fots i gyttja, så blir det lätt lerigt inomhus också.
Så här såg vägen till villan ut i går.
Klöuvasi används också i allmänna ordalag om folk som tycker om att vara i farten i olika sammanhang.
– On måst no klöuv åpåå övärallt å, såm it e sko räck me na mindär.
– Hon måste nu vara med överallt också, som om det inte skulle räcka med mindre.
Klöuv kommer väl ursprungligen från hur klövdjuren rörde sig. Även korna klöuva åpåå i jytjon.
Här syns det minsann också att hundarna gått i gyttjan… Tur att vi inte hade satsat på att storstäda till påsk, vi får städa efter påsk i stället 😊
GillaGilla
Jo, man får ta bort det värsta med dammsugaren bara.
GillaGilla
Klåtta. Användbart även här även om ingen fattar!! Men, det gör det samma, hehe. Vem har klåttat på bordet?
GillaGilla
Nåja, om man har lite språköra måste man väl fatta vad klåtta är även i Sverige :).
GillaGilla