När man tuggar hårt knäckebröd brukar vi säga att e knöustrar: Iiss it knöustär så mytji! Man kan försöka bemästra knöustrasi lite för att inte störa matron för de andra. Ordet motsvarar väl närmast knastra.
När man går eller kör på en väg belagd med sepäl (krossgrus) kan det också knöustär om det är torrt väglag. Mest används ordet ändå om sättet att tugga på hårt bröd.
När jag var barn och drog upp en morot och bara torkade av den på gräset innan jag åt den då kunde det ”knöuster milla tändre”! 🙂
GillaGilla
Ja, färska morötter kan man nog få ti knöustär:) Vi brukade också äta dem direkt ur landet, till nöds avtorkade. Hur hälsosamt det var att äta jord vet jag nu inte.
GillaGilla
En kusin till mig fick till uppgift att sälja kakor på en tillställning av något slag. Han tappade kakfatet i sanden men det bekymrade honom föga utan han borstade av det värsta och fortsatte glatt kommersen genom att sälja ”sandkaka”. Jag föreställer mig att det knöustrade mycket för köparna. 🙂
GillaGilla
Ja, det känner man ju igen. Sandknöustär i matsäcken på stranden:)
Sen finns det ju också hårda karameller som knöustrar om man inte orkar låta dem smälta i munnen utan tuggar sönder dem.
GillaGilla
Nånting som knöistrar e knöistrot.E person som är besvärlig är knöistro.”An bara knöistrar ande”kan man säga om nån som klagar på allt.
GillaGilla
Det var nytt för mig att personer kan vara knöistro! Men det är ju ett beskrivade ord när det kommer grus i maskineriet. Vi brukar säga att sådana personer e na krångälpoåkar.
GillaGilla