När vi tittade på Mästerkocken i går kväll fick jag uppslag till dagens inlägg. En av kockarna i juryn, Markus Aujalay, har nämligen väldigt knöölot håår. Stort och smålockigt hår, som de säger i Sverige. Hårmodet har ju varierat väldigt mycket genom tiderna, men av och till har knöölot håår vari po måodi (varit på modet). Kvinnor har ofta hårdpermanentat sitt hår även med risk för att det lossnat.
Själv kommer jag ihåg en gång när min permanent misslyckades kapitalt och håret närmast såg ut som väl använd stålull när det var klart. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vi hade på den tiden en frass som var väldigt skygg för främmande människor, men mot heimfåltji (hemfolket) var han väldigt tillgiven. När jag steg in genom dörren med svintohåret, smög han förskräckt längs väggarna. Det var inget bra betyg för permanenten!
Numera används ordet knöölot inte så ofta, utan i stället säger vi att håret är låckot.
Mästerkockjuryn på bild med Markus i mitten.
Gamla talesätt och dialektord 
Jag använder nog ordet ”låckot” nu,men förr hade vi en variant på knöölot, nämligen knåålot.” On har så knåålot hoår,”sa vi.
GillaGilla
Tror du hande kocken ha vari å knööla se? 😮
GillaGilla
måsamållon
Knåålot är bara en lite annan variant av knöölot, men tydligen håller båda orden på att fall ur bruk.
GillaGilla
lma7
Nej, det tror jag inte:) Han har nog knöölot hår av naturen. En sådan sort som man skulle vilja vara av med ibland.
GillaGilla
Låckot och knöölot (med tjockt l-ljud) är mig nog bekant.
Men jag fick mig ett gott skratt då jag i simhallen hörde någon som pratade om ”bögar i håret” och då talade om just knöölot hår och inget annat. 🙂
GillaGilla
Du använder samma ord då.
Voågona i hååri har jag hört om, men inga böögar:) Däremot kan vi böög ås om vi ska ta något från golvet 🙂
GillaGilla
Jag kom att tänka på den tiden när det även för unga män var helt ok att ha permanentat hår. Kan det ha varit på 70-talet? Visserligen hade jag långt hår då men vid permanent gick gränsen.
GillaGilla
Ja, hemska tider! Det var nog på 70-talet när det annars också var inne med permanent.
GillaGilla
”Däremot kan vi böög ås om vi ska ta något från golvet”…å ja kröökä me tå ja ska ta åpp naa fron gålvi, möjligen böijä me…men itt na böögas
GillaGilla
Ok, den varianten går också! Vi kan också kröök ås, men it böij.
GillaGilla
jag böijer mig av tacksamhet inför bättre vetande…eller böögar jag mig…hmmm
GillaGilla
Dialekter är ingen exakt vetenskap, så nästan allt går för sig. Du kan säkert böij de i tacksamhet och i en annan by böögä man se eller buoga se (bugar sig). Det blir ju så när dialekten enbart används muntligt; något dialektskriftspråk finns ju inte som man kan förlita sig på.
GillaGilla