Hyypp å skånk po kvartan

Härliga tider ligger framför oss nu när våren gör sitt intåg.  Snön har smält bort för länge sedan och gårdsplanerna börjar torka upp.  När vi gick i folkskolan var det roligt när lekarna po kvartan (på rasterna) kunde återupptas på riktigt.  Vi flickor brukade rita upp rutor i ett visst mönster i sanden å så byra vi skånk.  Det var ju inte asfalterade gårdsplaner på den tiden.

 

 

En annan populär aktivitet var hyyppasi.  Det gick ut på att vi kastade en liten boll på alla möjliga olika sätt i en uppgjord ordning.  Bollen skulle kastas mot en vägg och sedan skulle man ta lyyron.  Vi kastade på alla möjliga sätt – underifrån, ovanför huvudet, med ett sorts servekast, under benet, med ryggen mot väggen, snurrade runt ett varv… Jag minns tyvärr  inte alla moment, men leken gick ut på att alltid ta lyyron.  Om vi stapla (missade bollen) var det att börja om från början.

Vi brukade också håpp reip med ett långt rep.  Två flickor vevade håppreipi och en i gången hoppade.  Man hoppade tills man stapla och ibland kunde man vara två som hoppade samtidigt.  Det var många av oss som blev riktigt skickliga med trägen övning.  Momentet när man skulle hoppa in i repet var mest spännande.

Pojkarna var inte med  de här lekarna, utan de spelade boll eller kula.

Sedan fanns det ju många lekar som alla deltog i,  som tiiji stickor,  kalikatjeppin, kåddon, brännbåll å klappjakt.