Det är inte ofta man hör toossmonnin mera ens i Vörå. Tidigare har jag skrivit om vårt något originella uttal av toovvi (tået), som osökt leder oss fram till toossmonnin. Ungdomar kunde ha samling i toossmonnin när det var danskvällar. Monnin syftar på mynningen; man samlades alltså just vid utfarten av tået. Rötji toossmonnin var allmänt bekant i kommunen.
En större postlåda, en s.k. kastlåda, för Vasabladet brukade finnas i toossmonnin, där hela byn fick hämta det tidigt på morgonen. Då kunde man byta några ord med grannarna samtidigt. Numera sker ju utdelning av dagstidningen till egen postlåda.
På bilden toossmonnin po Boddhaga toovvi i min hemby.
Gamla talesätt och dialektord 
Inte alls bekant. Däremot minns jag det där med gemensam postlåda. Vi hade vår vid butiken.
GillaGilla
Det verkar som om jag är ganska ensam om ordet, då ingen annan gett sig tillkänna heller.
Ganska vårlikt i naturen för att vara mars då man ser på bilden. ”Tjälahåli” till höger är ju rätt typiskt för årstiden.
GillaGilla
Vilken tur att ingen stämt träff med mig vid toossmonnin, jag skulle inte ha hittat dit 😀
Apropå Rötji,jag vet att man inte borde fnissa åt andras dialekt men i tiderna när dotterns sambo ännu var minderårig så brukade han vänta på bussen ”me Kalapistjyltin” och det låter skojigt i våra öron, fastän vi förstår vad som avses. Man ser liksom framför sig hur han står och håller skylten i famnen…
GillaGilla
Yvonne
Ibland kan det bli svårt med ord:)Det hade varit nästan lättare att vänta i Rötji toossmonnin för pojken i alla fall.
Jag har ett speciellt inlägg om vår användning av ”me”:
GillaGilla