När man reser genom Finland ser man på många ställen ståtliga tallskogar med jämn, stenfri undervegetation. Sådana skogar är sällsynta i våra trakter. Vi är vana med oländig terräng med steinråmbli å hålstrin. It steinråmbäl kännetecknas av stenar i varierande storlek staplade i ojämna formationer.
Jag trodde att steinråmbäl enbart är ett beskrivande dialektord, men häromdagen stötte jag på ett snarlikt ord i Elsie Johanssons roman ”Sagas bok”. Hon använder stenrammel i samma betydelse och plötsligt förstår man att råmbli är stenar som ramlat på varandra. Möjligen som en kvarlämning av istiden.
Ibland kallar vi stenformationerna för steinröis.
Bilden på steinråmbli är tagen på Mittjilsöuran.
Gamla talesätt och dialektord 
Steinhårväl kan man å sej 🙂
GillaGilla
Det var ett bra ord, som är lätt att förstå, Yvonne. Men jag har inte hört det förr.
GillaGilla
Inte hört vare sig råmbli eller hårväl. Men ”kåmbälsteinan”brukar vi prata om. Steinröis me kåmbälsteinar.
GillaGilla
Där har vi ytterligare bra ord! Steinröisi är vi överens om i alla fall.
GillaGilla
Steinhårväl är obekant, i övrigt kända ord med undantag för att vi säger ”kåpälsteinan”
GillaGilla
Är kåpälsteinan större än knapolsteinan? Eller är det samma sak?
GillaGilla
Visst, så är det! Kåpälsteinan är större knapolsteinen som ganska små.
GillaGilla
Då är vi överens om steinan.
GillaGilla