Lidolöös

Tyckä do siir uot ti va lidolöös. Kåm å jälp til!  Om man är lidolöös är man utan sysselsättning, man latar sig helt enkelt.  I det gamla bondesamhället passade det sig inte ti va lidolöös, man skulle alltid ha något för händerna.  Om det inte fanns något annat att göra, så kom handarbetet fram.  Ännu när jag var tonåring, kunde jag tillfrågas om ja it hadd nain sticksööm memme, när jag kom på besök till mommos.  Det hade jag absolut inte, för det hörde inte till rutinerna i min generation mera.

Det är allt bra ti va lidolöös emellanåt, an kan jo it fiik me eins.   Risken finns att man bränner ut sig om man inte håller paus ibland, så lite bloggande skadar inte mellan varven.  Jag antar att förleden lido- har med ledig att göra.  Lös och ledig är ju ett fullt gångbart uttryck än i dag.

Annonser

8 thoughts on “Lidolöös

  1. måsa-mållon

    Känns inte så bekant för mig. Vi kan ibland säga att vi ”int haar na för hendär”, om man är sysslolös.

    Gilla

    Svara
  2. PJ

    Lidolöös, ett härligt ord som för mig är idealtillståndet. Man är lös och ledig men ändå pigg på det mesta. Kanske min personliga tolkning av ett ord som förr i världen inte hade så god klang?

    Gilla

    Svara
  3. kicki Inläggets författare

    måsamållon

    Sysslolös känns lite tamt i sammanhanget, lidolöös är ett lite mer bohemiskt ord.

    Gilla

    Svara
  4. kicki Inläggets författare

    lma

    Syytlöös är ett obekant ord för mig. Har det månne något att göra med sytning?

    Gilla

    Svara
  5. kicki Inläggets författare

    PJ

    Jo, man är ganska avslappnad som lidolöös, inga bekymmer tynger heller fast inget blir gjort. Andra kanske har synpunkter på sådana som ofta är lidolöös.

    Gilla

    Svara
  6. herbertsblog

    Hej Kicki! Lidolöös? Ja, förr i världen var det närapå en skam att vara lös och ledig. Påminner mig en gammal kvinna i min barndom som sannerligen inte tillät sig vara lidolöös.
    När hon gick efter landsvägen för att hälsa på sin syster i andra ändan av byn så stickade hon för brinnkära livet. Och inte nog med det. Hon sjöng också psalmer ur lutherska psalmboken.
    Bysotaren var inte sämre. Ofta när han stod på skorstenen och sotade rökrören sjöng även han kända psalmer så det hördes över halva byn. Och ingen klagade. Skulle dagens sotare sjunga andliga sånger under arbetet blev de säkerligen anmälda till polisen.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s