På vår vanliga kvällsrunda kunde jag konstatera att det fortfarande är oplogat. De facto har man inte plogat alls på gångbanan sedan första snön föll, utan där råder gammaldags slidaföör, som framgår av bilden.
Slidafööri förelåg förr i tiden när vägbanan var snötäckt och sålunda farbar med häst och släde. Till fots är det däremot inte lika behagligt, utan e vaal slåbbot och lite tungt. För hunden är det ännu sämre då den lösa snön fastnar i tassarna och ideligen behöver tuggas bort. Jag har funderat på någon slags skodon för hunden, men tvivlar på att han skulle acceptera sådana. Finns det månne någon lösning på problemet? Vi gillar definitivt inte slidafööri på gångbanan.
Annonser
Slidafööri var det viktigt förr att det blev så man fick hem höet från änjisladona och kunde fara till skogs. Vi prövade skor från en djuraffär åt vår labrador men det lyckades inte alls. Hunden blev nästan hysterisk och hoppade och hade sig så vi blev rädda att den skulle bryta benen. Skodonen blev returnerade.
GillaGilla
Vintäveijin brukade vi kalla stråket som gick ut till ägorna.
Hörde igår att det ska finnas någon sorts spray att spruta på tassarna, men vet inte om eller hur det fungerar.
GillaGilla
Uttrycket sledafööre används nog här också, fast det börjar inte bli så många som behöver använda det längre. Slåbbot brukar min fru använda. Jag kommer inte på vad jag skulle säga i stället.
GillaGilla
Äntligen ett ord som du kände igen! Men det var ju lite lättare också:)
GillaGilla