Såm tå fåårin sjiitä po neevri

Telefonförsäljning är ett otyg.  Nu är det förbjudet att bjuda ut telefonanslutningar per telefon, men det finns ju så mycket annat man kan bjuda ut, som böcker, tidningar och allehanda preparat för invärtes bruk.

Det har gått så långt att jag tvekar att svara i telefonen när ett okänt nummer lyser på displayen.  När luren lyfts hinner man knappt svara innan det kommer en svada som är så gott som ostoppbar.   Undrar om de ens hinner andas.  E je såm tå fåårin sjiitä po neevri är ett gammalt talesätt som passar i sammanhanget.  Det smattrar på som fååpiplona  (fårskit) och man får inte en syl i vädret. Vissa ger sig inte, fast man inte svarar och vartefter börjar numren på skärmen bli bekanta.  Vid närmare eftertanke gör de ju bara sitt jobb, men jag trycker ändå på röd lur direkt och känner mig nöjd.

Talesättet i rubriken har sitt ursprung långt före mobiltelefoner var uppfunna och syftade på folk som hade vigt munläder.  Och det helt utan att försöka prångla ut några tvivelaktiga produkter.

telförsäljare

Annonser

8 thoughts on “Såm tå fåårin sjiitä po neevri

  1. PJ

    He, he, det uttrycket känner jag mer än väl till. Salig mor brukade använda det flitigt. Ofta i något negativt sammanhang.

    Själv svarar jag aldrig på telefonsamtal om jag inte vet varifrån det kommer, d.v.s om de inte finns i min telefonbok eller Fonecta visar vem det är. Hemliga okända nummer gör sig alltså inte besvär.

    Gilla

    Svara
  2. kicki Inläggets författare

    Trevligt att du känner igen talesättet! Använder du det själv ännu? Tror nog bestämt att jag använder det nu och då, så pass inrotat har det blivit.
    Det är nog många som inte svarar på okända nummer, men jag gör det om jag ser att det är ett hemnummer från kommunen. Inte många som har en fast telefon numera och om någon ringer från ett sånt nummer brukar det vara ett riktigt ärende.

    Gilla

    Svara
  3. PJ

    Det är nog mera sällsynt jag använder uttrycket skulle jag tro men det kan hända, utan att jag lagt märke till det själv.

    Jo, ser jag att det är ett telefonnummer från byn, det gå att känna igen, så svarar jag.

    Jag kom att tänka på ett ord som jag inte vet om du behandlat, nämligen ”yxa til” i den meningen att det är någon som säger någonting fyndigt i förbifarten? An yxa till naa å så jikkan an.

    Gilla

    Svara
  4. måsa-mållon

    Har nog talesättet här också. Jag använder det inte. Vi säger peelona i stället för piplona.
    Jag har blivit jätteskicklig på att avfärda telefonförsäljare.Nej tack,jag är inte intresserad,tack och hej, och så knäpper jag av.Det hinner inte komma så många peelor. 🙂
    Att yx tiel na använder jag rätt ofta,i betydelsen få nåt sagt eller skrivet.

    Gilla

    Svara
  5. kicki Inläggets författare

    måsamållon

    Peelona har jag nog hört även om det inte finns i vår dialekt. Piplona använder vi ännu om kattmat.

    Din ”avfärdningsvariant” för tel.försäljare är bra den också.

    Gilla

    Svara
  6. GO

    Även jag använder nämnda uttryck. Ett sätt att avfärda försäljare som jag använder är att fråga genast finskspråkiga försäljare : kann du na svensk? Då blir det tyst och samtalet avslutas. Åt svenskspråkiga försöker jag avböja så fort som möjligt. Att yx til gör man väl när man inte kommer på något annat att säga.

    Gilla

    Svara
  7. kicki Inläggets författare

    GO

    Ja, den frågan har jag också praktiserat med gott resultat.

    Du har rätt i att det är lite krystat om man måst yx til naa – man hittar på eller drar till med något. Kortfattat brukar det också vara.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s