Dåkt se me dråpan å smiton

Gobbin va dokti ti dåkt se.  Så brukade mommo säga om sin man och antydde därmed att han inbillade sig allehanda krämpor.  Han ställde själv diagnosen och kurerade sig med medicin som fanns till hands i husapoteket.  Det var för det mesta närviinsdråpan, eller som det egentligen heter,  kamferdroppar.  Närviinsdråpan var något av ett universalmedel   på den tiden som man tåo in (intog) för allehanda besvär.  Den lindrade värk och magproblem och var dessutom lugnande.  Man droppade lite på en sockerbit för invärtes bruk.  För tandvärk kunde man ta lite på en vaddtuss som man lade på tanden.

I morfars lider hittade vi en försvarlig mängd små bruna flaskor med etiketten beckolja.  Får erkänna att jag inte visste vad det var bra för, så jag har tagit reda på det.  Beckolja kunde användas utvärtes som smito för hudbesvär eller mot hosta.  Den fungerade också bra som myggmedel.  Mot förkylning och virussjukdomar användes den invärtes på samma sätt som närviinsdråpan – droppar på en sockerbit.  Det fanns en grundmurad tro på beckolja som botemedel. Ett finskt talesätt om beckoljan lyder:  ”Pikiöljyllä paranoo vaik´ois keskeltä poikki”, dvs. beckolja botar även om man är av på mitten.

kamferitippojabekåljon

Bilderna är googlade.  På undre bilden en flaska för beckolja av samma typ som de vi hittade.

Annonser

8 thoughts on “Dåkt se me dråpan å smiton

  1. GO

    Dessa uttryck känns till och används än. Närviinsdråpan, outspädda, använde min svärfar tykelt på sin amputerade benstump då det blivit skavsår på den. Dropparna spred en doft av apotek i lägenheten men dom gjorde god verkan.

    Gilla

    Svara
  2. kicki Inläggets författare

    Ja, de hade en väldigt distinkt, skarp doft. Men de luktade inte illa i alla fall. Kanske de finns ännu att köpa på apoteket eller ”apteetji” som vi säger.

    Gilla

    Svara
  3. måsa-mållon

    Som barn gick vi ibland och hälsade på en tant som serverade oss närviinsdråpan på sockerbit. Jag minns att jag gillade det.Bekoljon köpte jag för ett par år sen då jkag läst om dess myggjagande egenskaper. och visst håller den myggen borta,men själv blir man väldigt solbränd och luktar läänge….

    Gilla

    Svara
  4. kicki Inläggets författare

    Jo, sockerbit med närviinsdråpan har jag nog också testat. Men inte var det gott direkt. Bekåljon har jag däremot inte stiftat bekantskap med.

    Gilla

    Svara
  5. kicki Inläggets författare

    lma7

    Tydligen var det bra för de flesta krämpor, precis som det finska talesättet antyder. Örvärk är plågsamt så man förstår att det testades ett och annat för att lindra värken.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s