Kat

I min barndom var det vanligt att man fick hjälpa till me ti kat kåonar till hagen.  Själva ordet låter inte så sympatiskt, eftersom det innebär en mildare form av jaga på.  I själva verket behövde inte gamla kor katas, utan det var en stilla, vardaglig lunk till eller från hagen.  Förra sommaren skrev jag om ämnet i inlägget kåohööling.

Katter kan också katas bort från bordet, och till och med småungar kan katas.  Ett klassiskt citat från en skoluppsats någon gång lyder:  ”Då kom hon och katade oss tedan (därifrån).”  Sammanhanget har jag dessvärre glömt, men kvinnan kom i varje fall och jagade bort barnen.

Annonser

7 thoughts on “Kat

  1. PJ

    Gamla uppsatser kan ge månget gott skratt. Om man haft förstånd att spara dem. I vår familj så är systers klassiska väderpiina (vedtrave) i en skoluppsats fortfarande källa till munterhet.

    Off topic kom jag att tänka på Katraati, en katt som gjort hyss eller sina behov på fel ställe.

    Gilla

    Svara
  2. kicki Inläggets författare

    PJ

    Jo, det finns nog andra som har skrivit om vedärpiinorna också:)
    Kattraati är också bekant och behöver katas ut!

    Gilla

    Svara
  3. kicki Inläggets författare

    måsamållon

    Skolbarn kan också kat iväg ti matin, för det är det bästa som händer på hela dagen:)

    Gilla

    Svara
  4. Ping: Gamla talesätt och dialektord » Blog Archive » K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s