Streenar i embari

Numera hör man inte så ofta ordet streen/streenar för det hörde mest ihop med handmjölkning.  Av någon anledning  minns jag  bäst besöken i farmors föus.  Kanske för att de aldrig skaffade någon mjölkmaskin. Farmor och min faster hade många kor med den tidens mått och mjölkningen var arbetsdryg.  Arbetsfördelningen var den att farmor mjölkade och faster stilla kräätjin, alltså  kåonar å kalvan  å laga uot dynjon.  Faster konna  tjöör traktor å hantäär kapina (arbetsredskapen) såm in kaar å.

Farmor knöt föushalsduotjin ordentligt, satte sig på föuspallan och lutade huvudet mot kon.  Sedan tööva it e leng (tog det inte länge) innan den varma mjölken streena nedär i mjölkembari.  Korna var så vana med hennes handlag så dem gaav nedär po ein gang.

Farmor var en tålmodig och saktmodig kvinna som arbetade i det tysta utan att göra mycket väsen av sig.  On jig me eins som man brukade säga, vilket betydde att hon sällan satte sig ner utan sysselsatte sig med något jämt.  Hon satte en ära i att korna skulle må bra, de skulle ha bra hö och foder och så skulle de ryktas regelbundet.  Mjölkhinkar och ämbar skulle tvättas grundligt, vilket inte var så enkelt då det inte fanns rinnande vatten.  Det viktiga för henne var inte att det gick fort utan att e vart bra.

Den tiden fick man utmärkelse från Milka för god djurhållning med stor produktion per ko och dessutom premierades hög fetthalt.  Farmor och faster fick många utmärkelser.

Jag brukade vistas där någon vecka på sommaren och var med och insöp atmosfären i föusi. Jag minns också än i dag hur gott det smakade med gräddglassen som faster beställde hem me meijäbiilin från Milka.  Glasspaketet  låg intålla (invirat) i en dagstidning ovanpå ett litet block kolsyreis för att inte smälta under transporten.  Det fanns ju inte frysar på den tiden.

Faster hade ett stort jordgubbsland som vi plockade i varje dag och kombinationen av gräddglassen och de färska jordgubbarna var oslagbar.  Farmor och faster skämde nog bort mig under mina vistelser där.

Jag får tacka bloggvännen PJ för inspirationen till detta inlägg.

Bilden är hämtad från sverigesradio.se